Nolltaxekonferens i Brasilien

Vi blev som enda utländska aktivistgrupp inbjudna till nolltaxekonferensen ’Transporte como direito e caminhos para a tarifa zero’ (Transport som en rättighet och vägar till nolltaxa) i Rio de Janeiro. Under tre dagar har vi varit med om ett riktigt fullt program med föreläsningar, film och diskussioner. Det hela arrangerades av Rosa Luxemburg-stiftelsen och konsumentorganisationen Idec.

Måndag

Första kvällen hade främst ett panelsamtal med Allan Alaküla från Tallinn, Judith Dellheim från Rosa Luxemburgstiftelsen och lokala politikern Taliria Petrone från Niterói (som är den del av staten Rio de Janeiro där vi mest håller hus).

Vi fick lite nolltaxenytt från Tallinn – som är den främsta nolltaxestaden i Europa men som 1 mars 2020 blir nerknuffad när hela landet Luxemburg inför nolltaxa. Representanten från Tallinn berättade också att det pågår möten med representanter för både Berlin och Paris.

När det gäller nolltaxan i Estland – som utökades till hela landet nyligen – så har ökningen av resande på landsbygdsbussarna varit hela 30% (jämfört med 10% i Tallinn). Det fanns uppenbarligen ett uppdämt behov av mer mobilitet i Estland.

Taliria Petrone pratade mycket om trafikinfarkten i Niterói, men också hur den fattiga befolkningen drabbas av högt avgiftstryck – något som kommer i vägen för demokratin då man inte kan ta del arbetsmarknaden eller välfärd.

Tisdag

Under tisdagen var det dags för sociala rörelser och organisationer att ta över. Vi började med att ge en presentation om de sätt som Planka.nu har kämpat för nolltaxa på. Det var uppskattat och det kom mycket frågor från deltagarna!

Planka.nu-föredrag i Rio de Janeiro, komplett med badtofflor på scen.

Näst på tur var Movimento Passe Livre från São Paulo. MPL är en organisation som finns i flera andra brasilianska städer (exempelvis Brasilia och Niterói) och var drivande bakom det stora upproret mot bussavgifterna 2013. MPL berättade om hur sjukt mycket repression de fått från militärpolisen på senare år: det handlar om tårgas, stora smällare som polisen använder och gummikulor. Till det kommer en punktmarkering från hundratals poliser, kameror och åsiktsregister kombinerat med maskeringsförbud och i allmänhet en dystopisk utveckling där ansiktsigenkänning och tillträdesförbud för individer till framtida demonstrationer. MPL kämpar dock på med massplankningar samt öppna möten på skolor och hade en protest där alla använde masker med guvernörens ansikte på. Just detta föredraget handlade mycket om de hårdare tag som kommit under åren efter 2013, och som är särskilt kritiskt nu när presidenten Jair Bolsonaro öppet flörtar med den tidigare militärdiktaturen.

Sen fick vi höra från en annan organisation – Tarifa Zero från Belo Horizonte. Deras föredrag handlade om ett ambitiöst projekt för att räkna ut kostnaderna för busstrafiken och hur mycket som tas ut i profit (lite som en avancerad version av vår rapport Till varje pris?). Situationen i Brasilien är att väldigt många busslinjer är helt privata och priserna – som alltid är enkelbiljetter – kan sättas hur som helst. Att skaffa kunskap om vad det egentligen kostar att driva busslinjerna blir ett sätt att visa att det går att sänka eller ta bort biljettpriserna. Och de privata bussbolagen måste bort i samma veva eftersom de har väldigt mycket makt nu genom att hemlighålla kostnaderna för trafiken. Subventioner är väldigt ovanliga, så det är resenärerna själva (oftast den fattigare delen av befolkningen) som betalar allt – fastän även bilister såklart drar stor nytta av att andra tar bussen.

’Tarifa Zero’, som betyder nolltaxa, har också drivit inspirerande projekt för att införa en ny busslinje i en av Belo Horizontes favelor. Projektet drevs av de boende, som efterfrågade hjälp från ”bussgänget”. Hela vanan med att göra sig relevanta i ett specifikt område är något som kanske Planka borde göra mera. Samtidigt så gäller ju Stockholms kollektivtrafik hela regionen, och det är inte lika uppstyckat som i Brasilien. Våra verkligheter ser olika ut, men under de här dagarna fick vi också mycket tips av varandra. Och Tarifa Zero har även snygga färger!

Tarifa Zero BH hade med sig tröjor och väskor

Vi fick också se filmen Tua (re)volta om studentupproren under senare år. Den gav en bra bild av vad som hände mellan kravallerna mot busspriset 2013, och via studentdemonstrationerna och ockupationerna 2015/2016 fram till att president Dilma Rousseff avsattes och landets populäraste politiker Lula förbjöds från att ställa upp i valet vilket röjde vägen för den nuvarande presidenten Bolsonaro, som en en brasiliansk Trump om inte ännu obehagligare. Trailern har engelsk text, och kanske går det att fixa en visning framöver.

Senare på kvällen så gjordes en intervju med Lúcio Gregori, som är nolltaxerörelsens nestor och var med redan 1990 i försöket att införa nolltaxa i São Paulo. Vi passade på att lämna över en liten present för att visa vår uppskattning, eftersom vi hört hur mycket han betytt för våra brasilianska vänner.

Överlämning av present till Lúcio Gregori

Onsdag

Det var flera olika paneler under dagen, bland annat fick vi höra Judith Dellheim från Rosa Luxemburg-stiftelsen (som vunnit nolltaxepriset!) bland annat om det stora stödet för nolltaxa i Tyskland. Över 70% av tyskarna tycker att det är bra eller mycket bra med fri kollektivtrafik. Stödet är högst hos vänstern och de gröna, men även Afd (motsvarande SD) stödjer förslaget. Frågan är hur vi kan införa en rättvis nolltaxa som görs på ett bra sätt.

Presentationen från forskaren Wojciech Kębłowski satte också fingret på det kritiska perspektivet – i Polen där många städer har hakat på nolltaxa har det ibland gjorts samtidigt som privatisering av busslinjerna, så att skattepengar hamnar i privata fickor. Andra gången har kontrollanter skolats om till att övervaka busschaufförernas effektivitet. Poängen är att det finns olika sätt att införa nolltaxa på – och att vi vill göra det på ett rättvist sätt där människor inte exkluderas.

Angående rasismen så fick vi höra flera perspektiv på detta. Brasilien är ett extremt våldsamt land, inte bara på grund av kriminalitet utan att militärpolisen dödar många, ofta unga svarta män. (Just när vi är här kommer nyheten om att en 8-årig flicka dödats av polis, och att polisen skjuter ihjäl fem personer om dagen — bara i Rio.)

Den diskriminerande och rasistiska politiken drabbar också människor på andra sätt, som att tåglinjer som går genom favelor kan vara mycket osäkra och farliga – exempelvis genom ett väldigt stort gap mellan tåg och plattform. Vi hörde från Rafaela Albergeria från Casa Fluminense, socialarbetare vars kusin dödades i en olycka. Tågföretaget visade sig ha statistik på att exakt noll personer har dött av osäkra förhållanden, alla fall skrevs direkt av som självmord. Kampanjen för att ge kusinen Joana rättvisa satte fingret på de orättvisor som även finns i kollektivtrafiken. Ett annat exempel är att polisen under sommaren rutinmässigt plockar av unga svarta män från bussarna ner mot stränderna i centrala Rio. Enbart på misstanke om att det skulle kunna begå brott där så kan de dömas till 15-30 dagars rehabilitering (ungdomsfängelse).

Vi fick också höra en presentation om arrangören Daniel Santinis bok ’Passe Livre – As possibilidade da tarifa zero contra a distopia da uberização’ (Möjligheten med nolltaxa mot uberiseringens dystopi). I den berättar han om hur en stor ökning av bilinnehavet i Brasilien drivits på av subventioner. Samtidigt betyder ”uberiseringen” av mobilitet lett till att många arbetare tvingats bli entreprenörer för Uber eller iFood (motsvarande Foodora) utan riktig lön, vettiga villkor eller andra saker man behöver.

Nyutgiven bok om möjligheterna med nolltaxa. Även vår logga är med på ett hörn!

Leveranserna med motorcykel i trafikkaoset har lett till en tydlig ökning av döda i trafiken, något som redan är på skrämmande höga nivåer. Poängen i boken är att transport måste sluta vara en vara och bli en social rättighet för att vi ska kunna få ett bättre samhälle.

En sak som återkommer hela tiden i diskussionerna är att kollektivtrafik erkändes som en social rättighet i konstitutionen 2015. Men än så länge har ingen konkret lag stiftats. Arbetet med att ta fram ett lagförslag pågår, och poängen är att man vill se till att det blir federala subventioner till kommuner för att införa nolltaxa. Idag är subventioner ovanliga, och möjligheten att införa nolltaxa beror mycket på kommunens egen ekonomi. Det handlar inte bara om nolltaxa, utan att försöka göra om skattesystemet så att det blir mer rättvist både mellan och inom Brasiliens 5300 städer.

Redan nu finns det 14 städer i Brasilien som har nolltaxa, i nästa rapport återkommer vi med en berättelse från den största av dessa – Maricá med 150.000 invånare.

3 kommentarer

3 kommentarer på “Nolltaxekonferens i Brasilien

  1. Pingback: Maricá – nolltaxa mot bussmaffian – Planka.nu

  2. Pingback: Seminário internacional apresenta experiências de tarifa zero – Fundação Rosa Luxemburgo

  3. Pingback: Internationales Seminar zum Nulltarif in Brasilien – Rosa Luxemburg Stiftung

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.