Kommentar till Vänster­partiets “Plan för en skattefinansierad kollektiv­trafik i Stockholms län”

Vänsterpartiets Stockholmsdistrikt beslutade på sin årskonferens 2013 att Vänsterpartiet i landstinget skulle ta fram en plan för hur nolltaxa skulle kunna införas i kollektivtrafiken. För ett par dagar sedan så släpptes rapporten “Plan för en skattefinansierad kollektivtrafik i Stockholms län” och medlemmar i Vänsterpartiet uppmuntras besöka deras diskussionsmöte om hur de ska gå vidare med frågan den 10:e mars.

I rapporten argumenterar Vänsterpartiet för nolltaxa utifrån främst två skäl: klimat/miljö och fördelningspolitik. De konstaterar att nolltaxa – enligt SL:s lätt föråldrade siffror – skulle kunna innebära en resandeökning på omkring 20 procent och att detta skulle kräva en stor utbyggnad av kollektivtrafiken som bör finansieras med pengar från onödiga vägprojekt som exempelvis Förbifart Stockholm. Trots att Stockholm redan har en relativt stor andel kollektivtrafikanter så menar Vänsterpartiet att:

Även en liten resandeökning ger stora effekter. Om kollektivtrafikresandet i Stockholms län ökar med 10 procent motsvarar det samtliga resor som görs med SJ:s fjärrtåg i hela landet.

De pekar också, likt vi gjort i exempelvis rapporten Till varje pris?, på de stora besparingar som nolltaxa skulle medföra då “De kostnader som idag läggs på biljettkontroll och -försäljning, spärrlinjer och liknande, skulle kunna komma resenärerna till godo i form av ökat trafikutbud.” De lyfter också fram det viktiga argumentet att nolltaxa

skapar en stabilare finansieringsgrund för trafikens drift och investeringar. Idag justeras taxan utifrån det för stunden rådande intäktsbehovet. Detta skapar en osäkerhet både för landstinget och för den enskilde resenären, som inte på förhand kan veta vilket pris SL-kortet kommer att ha de närmsta åren. Genom att i hög grad finansiera kollektivtrafiken genom skatten och anpassa denna efter de behov som finns, kan framtida investeringar lättare planeras.

Förutom de redan aviserade utbyggnaderna av tunnelbanan så vill Vänsterpartiet även “även utreda en ny nord- sydlig gren mellan Liljeholmen – Fridhemsplan, samt förlängningar av tunnelbanan på sträckorna Älvsjö – Fruängen samt Hagsätra – Älvsjö.” De konstaterar också att den kritik som framförts mot den avgiftsfria kollektivtrafiken i Tallinn och att den inte skulle ha inneburit en särskilt stor resandeökning är svår att applicera på Stockholm, bland annat därför att det i Tallinn redan var väldigt många (36%) av invånarna som hade gratis kollektivtrafik redan innan. De menar också att nolltaxa, för att få ut sin fulla potential, måste åtföljas av offensiva satsningar på gång och cykeltrafik samt kraftiga styrmedel mot bilismen.

I rapporten menas att ett eventuellt införande av nolltaxa skulle behöva ske tillsammans med att statens medfinansiering av spårinfrastruktur till 50% återupprättas och att staten tar ett mer aktivt ansvar och även medfinansiera fordon och depåer, att alla intäkter från trängselskatter måste överföras till kollektivtrafiken samt att nolltaxa är något som bör införas successivt över en viss tidsperiod. Så långt inget särskilt konstigt. Men sedan hamnar rapportförfattarna i en snårig diskussion kring att en eventuell skattehöjning möjligtvis skulle bli för stor. Problemet med detta resonemang är något vi påpekat vid flera tillfällen: nämligen att hur vi finansierar kollektivtrafiken inte påverkar dess pris, utan det enda som påverkas är huruvida en miljonär och en arbetslös ska betala lika mycket eller efter förmåga. Självfallet innebär en ökning av antalet resor att den totala kostnaden för kollektivtrafiken ökar, men det innebär också minskad bilism vilket frigör både offentliga medel som annars skulle gått till bilismens infrastruktur och dess negativa externaliteter och privat kapital hos alla de som slutar åka bil och därmed sparar stora summor pengar. Den frågan är det alldeles för lite fokus på, särskilt som det visat sig vara miljarder när miljöeffekten beräknas eller när det sätts en prislapp på andra samhällsnyttor. En genomgående undersökning av klimatnyttan med nolltaxa hade också varit välkommet.

Vänsterpartiet konstaterar att befolkningstillväxten i kombination med en ökande mobilitet (antalet resor ökar snabbare än antalet invånare i Stockholm) ställer stora krav på kollektivtrafikens utbyggnad. Visst är det så, kollektivtrafiken behöver sannerligen byggas ut, men samtidigt så är det farligt att allt för mycket isolera kollektivtrafikens utveckling från stadens generella utveckling. En progressiv stadspolitik måste hitta medel för att bygga bort onödiga resor ur folks vardag. Det finns inget egenvärde i att mobiliteten ökar, åtminstone inte så länge den enbart gör det för att det är längre mellan hem, jobb, skola och serviceinrättningar. Även om detta inte varit rapportens fokus så tycker vi att det kunde varit på sin plats att kanske inspireras lite av F!:s idé om femton-minutersstaden eller våra tankar i Trafikmaktordningen om tillgänglighet istället för mobilitet. Med det sagt så är ändå rapporten ett steg i rätt riktning och bör applåderas som sådant. Nu är det upp till er som är aktiva vänsterpartister att se till att detta blir en fråga som får fokus i så väl partiets arbete inför valet i höst och deras mer vardagliga aktiviteter.