Vi har skrivit en hel del om säkerhetsparadoxen i kollektivtrafiken, ”trygghetskontroller” och hur detta samverkar med trafikmaktordningen. Därför lät det intressant när stiftelsen Tryggare Sverige bjöd in till debattkväll om trygghet i kollektivtrafiken på Pressklubben i Stockholm.
Noll koll?
På plats fanns bland annat branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik, MTR:s trygghetschef och flera representanter för Tryggare Sverige. Det de hade gemensamt var förvirringen där trygghet, brottsprevention och upplevelse av trygghet blandades hejvilt. Saken ställs på sin spets till exempel när det gäller spärrarna i kollektivtrafiken: de införs och omtalas med trygghetsargument, men den reella effekten är att hundratals resenärer kläms och skadas av spärrvåldet. Det om något lär avskräcka från resande! Så hur kan ”trygghetsåtgärder” motiveras när de faktiskt skadar människor och minskar deras säkerhet? Det hade ingen på debattkvällen ett svar på. Att höra någon säga att det finns lika många definitioner av trygghet som individer, för att i nästa andetag förespråka ”trygghetsskapande åtgärder” känns lite bisarrt. Särskilt eftersom dessa människor arbetar heltid med detta.
Trygg-TV
Samma känsla får vi när vi ser sekvenser från Kanal 5:s TV-program Tunnelbanan. Många av ingripandena sker mot berusade personer som ska avvisas från kollektivtrafiken. De flesta förstår säkert att någon som somnat på en bänk skulle må bäst av att sättas på tåget hem, inte att avvisas och gripas av ordningsvakter. Men för den som har batong ser alla problem ut att behöva bankas till. Någon känner sig säkert tryggare om berusade avvisas, men omtanken för vad någon kan utsättas för när den är full känns inte så ärlig när denna helt sonika portas från kollektivtrafiken en sen natt. Dessutom så är det ju program som detta – där alla inslag handlar om bråk, våld och ”incidenter” som formar en bild av kollektivtrafiken som långt farligare än den egentligen är.
Nedskärningar som otrygghet
En annan tydlig konflikt är den om personalens trygghet, det var först på 1980-talet som det började talas om trygghet i kollektivtrafiken och då var det de anställdas perspektiv som var i fokus. MTR:s trygghetschef pratar fortfarande om personalen och deras trygghet vilket klingar inte så lite falskt med tanke på de försämringar i arbetsförhållanden som de MTR-anställda i tunnelbanan har tvingats utstå och vilka faktiska säkerhetsbrister det leder till. Att otrygg personal leder till minskad trygghet i kollektivtrafiken även för att vidga perspektiven bortom symbolfrågor som ökad polisnärvaro och fler övervakningskameror. MTR-chefen som naturligtvis är bekant med förhållandena på det egna företaget kunde inte säga så mycket till sitt försvar och han förblev ganska tyst under resten av kvällen.
Ordning eller trygghet?
Fler poliser i tunnelbanan är också en åtgärd som kan innebära en direkt försämring i trygghet och säkerhet för många resenärer. ”Många av er har varit med om tunnelbanepolisen” sade någon i början av kvällen och det är ju tyvärr inte alltid en trevlig upplevelse. Vi har #gategate färskt i minnet och eftersom polisen har för vana att närvara vid biljettkontroller för att ta fast papperslösa invandrare som riskerar att utvisas till fruktansvärt otrygga levnadsförhållanden kan vi konstatera att det som är trygghet för den ena kan innebära direkt livsfara för en medresenär. Även de fall där väktare och ordningsvakter går över sina befogenheter på ett våldsamt sätt skrämmer.
Inga enkla recept
Positivt med debatten var att många insåg att samhällsproblem kommer att finnas i tunnelbanan såväl som någon annanstans i staden, en herre i publiken påpekade att om ungdomsgäng hängde i kollektivtrafiken så borde vi försöka hjälpas åt att skapa fritidsgårdar och aktiviteter. Ett samhälle där klassklyftorna ökar kommer också drabbas av mer våld, samt upplevas som mindre tryggt. En kollektivtrafik med högt avgiftstryck kommer få fler konflikter. Det finns alltså ingen snabblösning som är oberoende av politik, oavsett hur många ord man sätter ”trygghet” framför.
Vi måste helt enkelt ta hand om varandra i kollektivtrafiken. Trots allt är många människor under samma tak en ganska oslagbar garant för trygghet.
Kommentera