Tidigare i år kom boken “Free Public Transit – And Why We Don’t Pay For Elevators” som är ovanligt nog koncentrerar sig på nolltaxa (Adlibris). Boken är en antologi, och redaktör är Jason Prince och Judith Dellheim (vinnare av det senaste Nolltaxepriset!).
De 15 kapitlen är väldigt olika – och spänner mellan vår beskrivning av Plankas arbete och ett rätt tekniskt förslag på en markvärdesskatt för att finansiera fri kollektivtrafik. Det är absolut ingen propagandaskrift för nolltaxa, men innehåller mycket matnyttigt för den som är intresserad av frågan eller engagerad i en kampanj för nolltaxa.
Ett av de bästa kapitlen är det om Bologna på 1970-talet, om hur nolltaxa (som infördes under rusningstid) var en del av receptet för att göra om staden från en bilmetropol till en stad för människor. Särskilt inspirerande är sättet som de styrande rådfrågade och lät sig ledas av befolkningen i trafikfrågorna, genom nästan dagliga debatter under våren 1972. Det slutade med radikala åtgärder mot bilism med ett stort folkligt stöd, som överlevde en folkomröstning med stor marginal 1984.
För att göra något liknande här skulle Planka kanske behöva lämna sin organisationsform, vilket Free Transit Toronto till viss del gjort och berättar om i sitt kapitel. Där gick deras aktivitet mer och mer in i pendlarfacket TTCriders. Deras erfarenheter visar att det är svårt att kombinera en organisation som slåss för nolltaxa med att etablera ett bredare pendlarfack. Men vilket val som är rätt beror förstås på situationen!
För den som är intresserad av nolltaxa i Europa idag så är kapitlen om Tallinn och belgiska Hasselt förstås guld värda. Hur nolltaxa blivit något som alla estniska partier godkänner, men också om hur avgiftsfri kollektivtrafik har sina förlorare när folk skriver sig i Tallinn. Hasselt var en succé med stora reseökningar och nyvunnen frihet att göra spontana besök på sjukhusen, men man misslyckades med att minska bilinnehavet hos familjerna runt staden.
En sak som återkommer i många kapitel är att nolltaxa måste vara en del av ett större recept på en bättre stad. En tjänsteman i Hasselt uttryckte det som att nolltaxa är grädden på moset. Hela anledningen till att massbilismen blev så dominant under 1900-talet är genom att kollektivtrafiken pressades tillbaka, och helt enkelt köptes upp och lades ner i USA.
För kollektivtrafikens revansch kanske förslaget om en markvärdesskatt inte är så dumt – istället för att avgifterna ersätts med landstings- eller kommunalskatt så beskattas värdeökningen som kollektivtrafiken innebär för privata markägare. Huvudsaken är att vi lämnar bakom oss avgiftssystemet och städerna byggda för massbilism och bygger något nytt. För den som vill hoppa på det tåget är den här boken bra att ha med under resans gång.
Kommentera