Sista året på Almedalen?

Planka.nu fanns i år igen på plats under Almedalsveckan. Vi hörde SJ:s förre ordförande moderaten Ulf Adelsohn skälla ut partikamrater och folk i allmänhet för att ha genomdrivit de avregleringar som försatt tågtrafiken i sitt nuvarande eländiga tillstånd, gratislunchade, och debatterade trafikpolitik hos billobbyn i BIL Sweden, där de flesta deltagare från höger till vänster verkade ha godtagit att Sverige är bilberoende, och att detta beroende – komplett med missbruk, abstinens och överdoser – inte är något problem.

Planka.nu vs. BIL Sweden

Vi ser däremot att bilberoendet måste brytas, att trafikmaktordningen är orättvis och skadlig samt att nolltaxa på kollektivtrafiken kan vara en metod för att nyktra till från bil- och oljeberoende.

På tal om det drack vi förstås en väldig massa gratisöl hos olika företag och organisationer! Argumenten för privatisering från Carema blev inte bättre efter ett par öl, men kanske något roligare. :)

Gratisöl på Almedalen

På Alternativveckan hade vårt seminarium på lördagen också biltema och en framtida kampanj mot Förbifart Stockholm diskuterades. Seminariet var inte särskilt välbesökt och det sätter fingret på ett av problemen med Alternativveckan, och att delta i Almedalsveckan som aktivist överhuvudtaget.

Som kanske framgått är vi kritiska till Almedalsveckan. En klubb för inbördes beundran där intresseorganisationer, företag och politiker leker kollo och klappar varandra om ryggen. Nivån på de officiella seminarierna är oftast extremt låg. Någon har kallat det för en tummelplats för demokrati, men då har man blandat ihop demokrati med politiker. Rent mediemässigt är det också svårt att få något genomslag under veckan, när tusentals seminarier och dussintals andra kampanjer trängs på Visbys gator. Många sociala rörelser, som har sin styrka bland vanligt folk, vet nog det här men det har blivit en sorts dogm att man “måste” vara i Almedalen. även Alternativveckan, som från början säkert kunde fungera som motvikt, har nu blivit en del av den logiken. Ett digert program ska fyllas av stressade och hårt arbetande arrangörer (som förstås är värda en eloge för sitt arbete) men tankarna kring vilka som är målgruppen och vilken riktig politik det hela ska mynna ut i får nedprioriteras.

De gånger som har känts mest lyckade har varit när vi gått utanför ramen och satsat mer på aktioner än seminarier. Men även då infinner sig samma problem: vilka är det vi får kontakt med och delar flygblad till under aktionen? är det verkligen olika lobbyister, NGO-tjänstemän och politiker som vi vill ha kontakt med helst? BIL Sweden blir förstås sura när vi punktmarkerar dom, men frågan är om det spelar någon större roll.

Allting handlar om att mingla, byta visitkort och knyta kontakter. Det bildas otaliga oseriösa och oheliga allianser men ärligt talat, vem bryr sig? What happens in Almedalen stays in Almedalen.

Frågan är vad vi inte gör istället? Om det är någon vecka på året som man kan vara ute och ha torgmöten, träffa folk och diskutera på förortstorg så är det ju när proffstyckarna åkt till Gotland. Tänk om vi istället för en alternativ politikervecka i Visby struntade i att ge legitimitet åt lobbyisternas spektakel och samlades på flera platser runt om i landet på mängder av verklighetsanknutna lokalpolitiska projekt. Ingen omöjlighet, som Håkan Juholt sa i Visby när vi frågade vad han ansåg om nolltaxa i kollektivtrafiken!

Prenumerera

Prenumerera på våra nyheter med RSS eller e-post:

Jag vill ha...

3 kommentarer

3 kommentarer på “Sista året på Almedalen?

  1. Som en av de hårt arbetande arrangörerna för årets (och förra årets, och”¦) alternativvecka kan jag bara hålla med. Vi håller på och diskuterar det här i Samordningsgruppen – vad vi vill, vad vi faktiskt uppnår och hur vi ska göra.

  2. Det bästa ni skrivit på länge! Det hela är ju teater. Spel för gallerierna. Ett spektakel för- och av den politiska eliten.

    ”_En arena för demokrati_”?
    Jo, för ”demokrati” är något som händer en vecka om året och sänds i SVT så att vi alla har möjlighet att delta.

    Vägra spela deras spel helt och hållet. Ge ingen legitimitet till det. ”_Beat them at their own game_”, säger man, men om man kommit dit har man redan förlorat. Då har man accepterat deras regler och ramar för hur politik ser ut. Hur ska man kunna åstadkomma verklig förändring då?

    Ja. Lämna proffstyckarna där, på långt avstånd från verkligheten, och kom ut till oss istället, till våra gator och torg i förorterna. Det är här vi finns, det är här politiken måste ha sin utgångspunkt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *