Hårdaretagism

Bloggen copyriot publicerade idag följande text som vi här återger i sin helhet;

Hårdaretagismen

Den fristående, libertarianskt präglade tankesmedjan Eudoxa har just gett ut en koncis och tänkvärd rapport: Hårdaretagismen förtär samhället (PDF).
Kraven på “hårdare tag” ifrågasätts där systematiskt av Anders Sandberg och Håkan Andersson, som finner en speciell logik i rullning.

Hårdaretagismen är obunden av politisk färg och sakfråga, det rör sig mer om ett beteende än en ideologi. I grunden består hårdaretagism av att man använder ett enda lösningsrecept. (…) Hårdaretagismen är i grunden okreativ (…) Det får inte finnas alternativ, eftersom detta innebär ett automatiskt underkännande av de nuvarande åtgärderna man satsat så mycket pengar, arbete och prestige på.

Det primära exemplet är SL:s kamp mot klottret, men även jakten på fildelare, populistiska förbud mot kloning och kriget mot terrorn tas upp i rapporten. Överallt samma dynamik av “fungerar det inte, så måste vi försöka hårdare”

Film- och musikindustrin går längre och längre i sina legala krav för att kunna skydda sin upphovsrätt och nuvarande affärsmodell, så till den grad att den förordar både obligatoriska kopieringskydd i all elektronik och rätten att bedriva elektroniskt sabotage mot pirater. (…) Och i debatten efter kloningen av fåret Dolly tävlade världens politiker att införa hårda förbud mot reproduktiv kloning – något som ytterst få människor intresserar sig för – så till den grad att det nu står inskrivet i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

Den befintliga metodens omfattning ökas helt enkelt för att möta det ökade problemet. Kvantitativ eskalation görs till den enda vägen, emedan kvalitativa ändringar i strategi i det närmaste tabubeläggs.
När dessutom särskilda institutioner inrättats för att samordna de hårdare tagen, kommer det ligga i dessas intresse att problemet kvarstår och ökar. Och de politiker som anslagit pengar vill till varje pris slippa hamna i en situation där man tvingas erkänna att redan spenderade resurser visar sig vara bortslösade.

_Antingen går det bra, och då har man fått bevis för att lösningen fungerar, eller så går det mindre bra, och då måste mer resurser tilldelas. (…)
Denna låser beslutskedjan i en svårbrytbar cirkel. Om den befintliga lösningen inte fungerar, skala upp den. (…)
Hårdaretagismen är ingen ideologi. Den har ingen människosyn, inga egna mål eller världsbilder men den lånar dessa från andra. Eller så blir den en ren handlingsmystik: något måste göras, det spelar ingen roll vad. (…) Till slut börjar effekterna av de hårdare tagen spilla över på andra områden._

Problem eskalerar men flyttas nån annanstans. Det är en slutsats författarna drar. En annan:

Hårdaretagismen är demokratins död. Om det bara finns en väg, en lösning, varför har vi då ett offentligt samtal?

Läs mer

Prenumerera

Prenumerera på våra nyheter med RSS eller e-post:

Jag vill ha...

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *