Sedan Gategate startade för ungefär en vecka sen har det stormat kring polisens roll i tunnelbanan i allmänhet och narkotikalagstiftningen i synnerhet. Briljanta analyser och sammanfattningar har avlöst varandra till den grad att det är omöjligt att samla dem. Några som dock måste läsas är Rasmus, Isobel, Guldfiske och Expressen.
Eftersom vi dagligen arbetar med dessa frågor och får ta emot berättelse efter berättelse från människor som trakasserats av poliser, kontrollanter och ordningsvakter i kollektivtrafiken är vi extremt glada över den uppmärksamhet som det hela har fått.
De analyser som gått längre än att bara oja sig över polisens maktmissbruk har med några få undantag handlat om den gummiparagraf som dagens narkotikalagstiftning utgör: hur den öppnar för godtycke och maktmissbruk från polisens sida. Vi håller överlag med den kritik som riktats mot denna lagstiftning. Det är horribelt att polisen kan hota, utpressa och trakassera människor med vetskap om att de har lagen i ryggen.
Många av de som uppmärksammat Gategate har även nämnt det faktum att poliserna använder sin tid vid spärrlinjerna till att bygga Fort Europas murar och jaga papperslösa. Det är bra att så många, i alla fall delvis, uppmärksammat de papperslösas situation i kollektivtrafiken.
Eftersom vi, tillsammans med Kollektivtrafikombudsmannen och Ingen Människa är Illegal, länge har arbetat med papperslösa och kollektivtafik, känner vi oss tvungna att nyansera diskussionen lite grand. Visst behöver narkotikalagstiftningen revideras, men detta skulle inte förändra situationen för de papperslösa kollektivtrafikanterna nämnvärt. Oavsett narkotikalagstiftning kan polisen stå vid spärrlinjerna i kollektivtrafiken och skriva ut ordningsböter till den som passerar spärrlinjen utan att ha giltigt färdbevis. För en IT-konsult, en ledarskribent, en vanlig knegare eller vem som helst annars som är svensk medborgare är detta ingen större fara. Du får en ordningsbot på 1000 kronor och kan sen lugnt gå där ifrån. En förändrad narkotikalagstiftning skulle hjälpa svenska medborgare genom att de skulle ha mindre risk att bli trakasserade av polisen. För en person utan svenskt personnummer blir det dock ingen ordningsbot i kollektivtrafiken. Istället innebär dessa konfrontationer med polisen en potentiell utvisning ur landet.
Det är viktigt att vi har denna distinktion klar. Problemet för papperslösa är inte främst narkotikalagstiftningen. I fallet med kollektivtrafiken är det själva avgiftssystemet som är de papperslösas stora fiende. Så väl kontrollanter som väktare och ordningsvakter kan, oavsett om de har lagen på sin sida eller ej, tillkalla polis och hålla fast den person som rör sig innanför spärrlinjerna utan giltigt färdbevis. Att papperslösa dessutom är den mest utsatta ekonomiska gruppen i Sverige gör att de också har minst chans att betala för sig i kollektivtrafiken. En av klass- och kontrollsamhällets inbygda dubbelbestraffningar av fattiga.
Planka.nu gör motstånd mot kollektivtrafikens roll som kontrollapparat genom att arbeta för en öppen och avgiftsfri kollektivtrafik. Nolltaxa skulle direkt göra av med det hot som biljettkontrollanterna innebär. Samtidigt som det garanterat skulle försvåra för polisen och ordningsvakterna att kontrollera kollektivtrafikens flöden.
Det vi vill säga med detta är att vi uppskattar att så många människor riktar sådan oerhört relevant systemkritik mot det som hänt, men att vi måste se till att de papperslösas situation inte används som ett slagträ mot den nuvarande narkotikalagstiftningen bara för att den används för att kontrollera skötsamma svenskar.
Det handlar alltså inte om att kritisera den beundransvärda vilja till kamp mot de bisarra narkotikalagar vi har i Sverige, utan bara att så där lite i förbifarten påpeka att det inte är tillräckligt för den som vill förändra situationen för papperslösa. Vi hoppas att alla som skrikit högt om Beukelmann Boys den senaste veckan inte glömmer detta.
Kommentera