Landstingsrevisorerna kritiserar MTR: Sämre och dyrare

MTR har varit i blåsväder sedan de tog över driften av tunnelbanan för ungefär ett år sedan. Förutom klassiker som lövhalka och bristande snöröjning har MTR under året även profilerat sig som företaget som struntar i säkerheten i tunnelbanan samt utmärkt sig genom att ha en om möjligt ännu mer fackföreningsfientlig personalpolitik än vad Veolia/Connex hade. Trots att vi redan när MTR vann upphandlingen om att få köra SL-trafiken konstaterade att en entreprenör är en entreprenör är en entreprenör, alltså någon som enbart är intresserad av att sno åt sig vinst från våra skattepengar, så har MTR visat sig sämre än vi kunde ana.

Denna känsla är vi inte ensamma om, i rapporten _Högre kvalitet och fler resenärer? – första året med det nya tunnelbaneavtalet _ riktar Landstingsrevisorerna kritik mot både MTR och SL. Rapporten är förutom en svidande kritik också en stilstudie i hur byråkratiskt och galet det blir med offentliga upphandlingar. Landstingsrevisorerna börjar med att konstatera att MTR:s trafikutbudsrapportering varit så usel under året att SL fått ägna väldigt mycket tid enbart för att få reda på vilka tåg MTR har kört och ska få betalt för. Detta trots att MTR lovat att utbudsrapporteringen skulle fungera. Revisorerna skriver:

Den interna kontrollen har dock inte varit tillräcklig under 2010. Orsaken är svårigheten att få en tillförlitlig trafikutbudsrapportering från MTR. Det kan i efterhand konstateras att MTR inte, såsom utlovat i anbud och avtal, hade ett fungerande systemstöd på plats vid övertagandet. … MTR har nu implementerat ett nytt system, men fortfarande i mitten på januari konstaterar SL kvalitetsbrister i rapporteringen. En konsekvens av den bristande rapporteringen är att mycket tid har behövt ägnas åt att upprätta en rapporteringsstruktur, härleda fel och kvalitetssäkra uppgifter för att på ett korrekt sätt kunna betala ut ersättning. Övrig uppföljning och verksamhetsutveckling har därför fått stå tillbaka.

När MTR vann upphandlingen om att få köra kollektivtrafiken gjorde dem det trots att deras anbud inte var det lägsta. SL hävdade då att det var värt att betala MTR 273 miljoner kronor per år mer än den billigaste entreprenören eftersom MTR stod för kvalitet.

Förväntningen på det nya avtalet var att det skulle leda till ett kvalitetslyft för tunnelbanan. Såvitt revisionen kan bedöma har det dock inte skett några avgörande förbättringar avseende kvalitet eller resenärsvolym under det dryga året som avtalet varit i kraft. Samtidigt har kostnaden, exklusive trafikslagsgemensamma kostnader, för tunnelbanan ökat, vilket indikerar både en sjunkande kostnadseffektivitet och en försämrad produktivitet.

Det tål att upprepa: sjunkande kostnadseffektivitet och en försämrad produktivitet. Vi betalar alltså varje år 273 miljoner kronor extra av våra gemensamma skattepengar till MTR för att de ska ha bra “kvalitetstänk”. Men det visar sig att vi får mindre trafik, sämre punktlighet, vidriga arbetsvillkor för personalen och allvarliga säkerhetsbrister. Konstigt, säger nog SL, vi som har fixat ett så härligt incitamentssystem för MTR! Nja, säger Landstingsrevisorerna:

Ett ekonomiskt incitamentssystem är utformat för att främja måluppfyllelse och hög kvalitet. Granskningen visar dock att det finns vissa motsägelsefulla inslag i modellen och den kan i dagsläget inte sägas driva på kvalitetsutvecklingen. Till exempel kan bonus utgå både för upplevd kvalitet och för punktlighet även om utfallet försämras i förhållande till den nivå som gällde då avtalet trädde i kraft. Dessutom är den målnivå som ger bonus lägre än SL:s antagna mål för kundnöjdhet och punktlighet.

Vi har vid flera tidigare tillfällen kritiserat de privata företagen i SL-trafiken. Det handlar ofta om deras personalpolitik eller att de på olika sätt försöker sno åt sig skattepengar. Ibland med bluffakturor, ibland som i detta fall genom att inte göra sitt jobb ordentligt. Det är viktigt att se att det här inte handlar om att vissa företag är omoraliska eller inte går att lita på. Alla dessa problem, som uppdagats i en strid ström sedan privata företag gjorde sitt intåg i kollektivtrafiken, bottnar i ett systemfel. Nämligen att så grundläggande och samhällsviktiga tjänster som driften av kollektivtrafik läggs ut på entreprenad. MTR:s beteende är ingen anomali, det är privatiseringarnas verkliga pris.

Läs mer

• Landstingsrevisorerna – Högre kvalitet och fler resenärer? – första året med det nya tunnelbaneavtalet
• Planka.nu – Mot vinstintressen