Bra granskning av kollektivtrafiken
Lagom till den internationella nolltaxedagen firas på lördag, så har SVT genomfört ett grundlig granskning av avgiftstrycket på kollektivtrafiken. Det handlar om hur kollektivtrafikens marknadsandel stått still , om hur avgiftstrycket påverkar resandet och inte minst en tabell över exakt hur mycket avgiftstrycket hårdnat i Sverige – du kan kolla upp ditt eget län.
I genomsnitt har kollektivtrafikpriserna ökat fyra gånger mer än konsumentprisindex (alltså hur mycket dyrare saker blir i allmänhet). Att det har en påverkan på resandet är självklart för alla utom politikerna, det kan till exempel ses i det här inslaget från Skåne.
De riktiga solskenshistorierna kring kollektivtrafiken kommer istället från nolltaxekommuner, som Kiruna. Men politiker och experter strävar emot, även om de som kommentarer granskningen verkar positiva till att lätta på avgiftstrycket eller inför nolltaxa. Att skatten skulle höjas gör ju knappast något för den som blir av med avgiftstrycket, för många innebär det mer pengar i plånboken.
Skulle det bli för mycket kollektivtrafik?
Argumenten som ändå kommer emot vill vi gärna bemöta. Västtrafik, som tidigare gjort en väldigt bra sammanställning av ekonomisk nytta med kollektivtrafik säger nej till nolltaxa eftersom det skulle innebära behov av nyinvesteringar. Men det är ju inte något negativt, utan ett utav målen med nolltaxa. Och enligt deras egen uträkning skulle det ge en samhällsekonomisk vinst genom överföring från bilar till kollektivtrafik.
Finns det inga pengar till utbyggnad om vi slopar avgifterna?
Oded Cats från KTH säger att det skulle bli svårare med investeringar om nolltaxa infördes. Men det gäller att skilja på driftsbudget (alltså allt som får kollektivtrafdiken att fungera dag till dag) och investeringsbudget. Investeringsbudgeten innehåller ofta statliga medel, och där finns det förstås en stor möjlighet att omfördela pengar från motorvägsprojekt till kollektivtrafiken när man vill. Biljettpengar har i varje fall aldrig använts till att bygga nytt.
Kommer det bli kaos som i Örebro?
I flera inslag och artiklar nämns Örebro som ett avskräckande exempel på att nolltaxa inte fungerar. Men när vi gick till källorna så var materialet minst sagt tunt.
Det hela handlar om nolltaxa på kvällar som infördes under någon månad 2006. Ingen offentlig utvärdering gjordes. men den majoritet som var emot från början såg till att nolltaxan lades ner utan att ha prövats ordentligt – och utan att utvärderas. Den officiella anledningen var enligt Jonas Karlsson, som vi kontaktat på mail, att:
Någon skriftlig utvärdering är inte gjord och efterfrågades aldrig eftersom problemen var så uppenbara att beslutet att avbryta var enkelt och enhälligt.
Problemen med ungdomar som rökte och drack på bussen under 2 kvällar av 49 (Nerikes Allehanda 2006-04-20) ansågs vara tillräckligt för att skrota försöket. Vad detta berodde på vet vi inte, särskilt eftersom ingen utvärdering gjordes. Men med tanke på att det sattes in extra väktare samtidigt som nolltaxan togs bort, så handlade problemen knappast om vilket sätt bussarna finansieras på.
Enhälligt var beslutet inte heller utan miljöpartiet lade ner sina röster eller röstade nej till slopandet och vänsterpartiets flertal röstade nej till att ta bort nolltaxa. (Nerikes Allehanda 2006-04-20). Det hela verkar ha varit ett sätt för majoriteten att göra sig av med en reform som de inte ens ville prova från början, helt enkelt. Och dessa 49 kvällar av nolltaxa för sju år sedan säger inte så mycket om avgiftsfri kollektivtrafik i allmänhet.
Från granskning till uppror
Det är dock inte främst mer information vi behöver, utan metoder för att driva fram nolltaxa. Båda socialdemokratiska och borgerliga majoriteter har drivit en avgiftshöjarpolitik, för resenärernas röst har inte gjort sig tillräckligt hörd. Ju mer kollektivtrafikanterna organiserar sig, desto större makt kommer vi få. Och det finns många sätt: avgiftsstrejker, pendlarfack och andra aktionsgrupper. Organisering behövs både för betalande resenärer och plankare.
Kommentera