”Bortom bilen” i P1

Bortom Bilen är ett P1-program om trafikmaktordningen, även om ordet inte nämns. Att bilismen börjar ifrågasättas på många håll är en viktig utveckling som vi följer nära. Vad ses som orsaker? Vilka lösningar framhålls?  Vi har förstås lyssnat och recenserar här programserien:

Avsnitt 1: Ett trendbrott i västvärlden

”Peak car” alltså bilkrönet, det tillfälle där bilismen börjar plana ut eller minska, är förutsättningen för programserien. Redan här känns det lite problematiskt, för när Gröna Bilister pratar om hur bilförsäljningen minska är det i form av en ”trend” utan egentliga materiella orsaker. Siffrorna är förstås positiva, men hur påverkas trenden när massbilismen får en 40 miljarders-injektion som den så kallade Förbifart Stockholm? Allt tyder på att bilberoendet ökar när det ges fixar, oavsett om det är nya vägar, skrotningspremiär eller förslag om subventionerade körkort i skolorna.

Det förekommer också en hel del anekdotisk bevisföring av typen ”bara en av Anitas systerdöttrar har körkort”, vilket iofs känns passande för ett småmysigt P1-program som det här. De som intervjuas i en mer politisk debatt är en bilpool och Motormännens Riksförbund, vilka både är postiva till bilismens framtid. Saknar en diskussion om hur vi minskar bilismen och ökar andra trafikslag eller minskar trafikbehovet. Men i programmet skyms politiken bakom trender.

I ett opåkallat avslutande inslag kommer Björn Ranelid och säger att det inte går att skjutsa barnen till skolan utan bil.

Avsnitt 2: Att ratta eller rata bilen?

En hel del intervjuer med random folk som inte använder bil. Väldigt individuellt, även om viktiga saker kommer upp som att cykel och kollektivtrafik kräver mindre koncentration och öppnar för att ta in landsskapet eller läsa en bok. Att det också är krångligt och kostsamt med privatbilism tas upp, men det blir inget perspektiv på vilka kostnader som tas hand om av samhället (utsläpp, buller, köer, olyckor). En etnolog pratar intressant om hur landet skulle bli ett ”bilvänligt samhälle” och hur detta gjordes handgripligt genom att bygga bilvägar eller parkeringar. En annan etnolog berättar om cykelns resa från huvudsakligt färdmedel, till i skymundan bakom bilen, och nu på väg tillbaka av flera skäl. Men också hur cyklismen kan komma att bli en statuspryl, och ”bilifieras” genom att vara dyr, snabb och manligt dominerad. Men ofta får intressanta resonemang stå tillbaka för de här individuella anekdoterna kring bilar. Avsnittets catchphrase ”Byta bilen mot mobilen” är det ingen som hakar på direkt.

Avsnitt 3: Den bilfria staden

Avsnittet som handlar om hur staden förändras, hur den skulle kunna anpassas till människor istället. Det blir mer politiskt, och handlar om att ta plats som cyklist eller gångtrafikant. Men det är också mer problematiserande. Ett exempel är hur Strøget i Köpenhamn blev gågata, vilket gjorde att mindre butiker slogs ut till fördel för internationella kedjor. Bilfria städer kan vara en vision för en människovänlig stad, men också för kommersiella intressen som slår ut alternativ. I holländska Houten som är känt för sin cykelanpassning är bostadspriserna högre och medelinkomsterna likaså. Men det betyder inte att folk har fått mer betalt, utan att de med mindre pengar tvingats bort, alltså gentrifiering.

Men det handlar inte bara om hur lätt det är att cykla eller hur svårt det blir med bil. Exemplet Lidingö – där biltrafiken över bron minskat – visar att det också handlar om stadsplanering som var butiker ligger. När Lidingö fick stora livsmedelsbutiker, minskade bilismen. När externa centrum byggs och närbutikerna slås ut, då ökar tvärtemot bilberoendet.

Även ”klimatsmarta” dyra områden som Västra Hamnen måste problematiseras eftersom att invånarna ofta flyger eller i allmänhet har ett större avtryck på klimatet. Antagligen är det smartare med ett vanligt område, där det finns butiker lokalt och rekreaktion – som kolonistugor eller bad.

Avsnitt 4: Med lätt fot på gasen

Det här avsnittet skulle kunna heta ”Hur vi ska göra för att till varje pris fortsätta köra bil och ha en bilindustri”. Det handlar om alternativa bränslen, spårbilar och ekokörning. Det är krångligt eller består av önsketänkande. Målet? Att fortsätta köra! Vad som egentligen skulle förändras i trafikmaktordningen om alla bilar körde på el vet vi inte. Som bilindustrirepresentanten säger: ”det handlar om att flytta utsläppen”. För trängsel, ockupation av stadsrum och olyckor är det inte ens någon skillnad.

Sammanfattningsvis så anser vi att det saknas ett större perspektiv på frågan om trafikens framtid. Om nu bilåkandet minskar och projektionerna säger att det ska komma att fortsätta göra det, varför envisas politikerna med att satsa på stora och dyra motorvägsprojekt? Vem är det som sätter dagordningen på trafikområdet och vilka tjänar på att bilsamhället fortlever? Helt enkelt en maktanalys av trafikmaktordningen.