I juni var Planka.nu inbjudna till en konferens i Tallinn för att prata om våra erfarenheter av aktivism och även leda en diskussion om avgiftsfri kollektivtrafik. Konferensen heter INURA, som står för International Network for Urban Research and Activism, och är en årligt återkommande konferens sedan början av 90-talet där ämnen som gentrifiering, husockupationer och storstadstrafik diskuteras. Till skillnad från många akademiska sammanhang där aktivism diskuteras, var en stor del av deltagarna inte bara akademiker utan också aktivister i någon form vilket gjorde att diskussionerna höll en väldigt hög nivå. I gentrifieringsdiskussionen till exempel hoppade vi över de vanliga grundläggande diskussionerna och fokuserade på hur människor fördrivs och vart de tar vägen.
Jussi S. Jauhiainen, professor i både Turku, Finland och Tartu, Estland, introducerar stadens utveckling i Baltikum ur ett kritiskt perspektiv.
Stora delar av konferensen spelades in och har nu lagts upp på nätet och vi kan verkligen rekommendera introduktionsföredraget av Margit Mayer från Free University Berlin om “Urban Activism Today,” tyvärr håller inte inspelningarna någon vidare kvalité. Hon gav en schematisk bild av utvecklingen av högutvecklade kapitalistiska städer under den post-fordistiska och nyliberala epok vi är mitt uppe i fram till dagens kris, och underströk att utvecklingen varit snarlik i de flesta städer, vilket har gjort att motståndet mot denna utveckling tagit sig snarlika uttryck.
Konferensen organiserades i Tallinn av lokala urbanaktivister från organisationen Linnalabor, som arbetar främst med att sprida kunskap om urbana frågor och engagera människor i frågor som rör utvecklingen av deras närområde. Estland har inte samma utvecklade föreningsliv och sociala rörelser som vi är vana vid i Sverige, och Linnalabor har därför fått ett ganska stort genomslag i den allmänna debatten, speciellt i stadsdelen Uus Malm, varifrån ni kan höra ett inslag här.
Uus Malm betyder Nya Världen och där har en lokal grupp organiserat ett socialt center, ordnat festivaler och dragit igång en mängd andra aktiviteter. Gruppen har fått sådant stort genomslag att en av aktivisterna numera är rådgivare åt presidenten i urbana frågor och en dokumentärfilm har spelats in om deras erfarenheter.
Det var intressant att se gruppens utveckling från att i början ha regelbundna konflikter med polisen till att bli inkorporerade i byråkratin. Vi diskuterade problemen med hur gruppens aktiviteter också hade påskyndat en gentrifieringsprocess och drivit upp priserna i området, men då i stort sett alla äger sin egen lägenhet i Tallinn, uppfattades det inte som något negativt att priserna gick upp. ”Det är sånt som skulle hänt ändå” fick konferensdeltagarna till svar.
Guidad tur genom Uus Malm
Ett riktigt intressant bidrag var erfarenheterna av stadskamp i Polen under parollen Rätten till staden. 2011 bildades ett nätverk ”Congress of Urban Movements” på ett möte med över 100 personer som representerade 17 olika städer och 50 olika grupper. Sen dess har nätverket fortsatt växa i snabb takt. Mötet hölls i Poznan som är en av de städer där urbanaktivister fått störst genomslag, bland annat ställde de som förening upp i valet och fick 10 procent av rösterna, men på grund av valregler fick de inte en enda stol i stadens fullmäktige. ”We, the residents of Poznan” som de heter bildades 2007 och samlar olika lokalgrupper, från grannskapsorganisationer som till exempel kämpar för bevarandet av lokala allmänningar och parker (som ofta är det enda tillgängliga nöjet som inte kostar pengar) i fattiga förorter, till cykelaktivister som förbättrat lokala regler som ger cyklar mer plats i staden samt husockupanter.
En annan intressant erfarenhet från Polen är hur aktivister i Warzawa ockuperade en billig sopprestaurang som lagt ner, och hindrade att den ersattes av en dyr lyxrestaurang som skulle bidra till gentrifieringen av området. Aktivisterna krävde rätt till att fortsätta driva restaurangen så att det skulle fortsätta finnas en ”mjölkbar”, som sådana ställen kallas, som vände sig mot fattiga och äldre och säkerställde att alla hade rätt till ett billigt mål mat om dagen även i de centrala delarna av Warzawa.
Kacper Poblocki berättar som Rätten till Staden-rörelsen i Polen
Här kan ni lyssna på vårt föredrag om våra erfarenheter som urbana aktivister, väldigt grundläggande, så inga nyheter för de flesta av er läsare.
Planka.nu visar film om hur man plankar i Stockholms tunnelbana
Diskussionerna om avgiftsfri kollektivtrafik blev ganska heta, då Tallinn precis beslutat att införa det, vilket de flesta av de närvarande estniska aktivisterna var kritiska till. Det hela måste sättas i ett sammanhang av att Tallinn bebos av många människor med rysk bakgrund, varav en del äldre bara talar ryska, medans de med estnisk bakgrund bor i omkringliggande villakommuner och kommer fortsätta få betala för kollektivtrafiken. Det är en komplex situation där estniska medborgare med rysk bakgrund är fattigare, bor sämre och diskrimineras på olika sätt, vilket den estniska majoriteten har svårt att se på grund av de grymheter de utsattes för under sovjeteran. De invånare med rysk bakgrund som bor där idag har dock sällan något ansvar för det, utan tvångsförflyttades dit för att industrialisera Baltikum. Så när borgmästaren i Tallinn föreslog avgiftsfri kollektivtrafik sågs det som en flört med sovjeteran, men efter diskussionerna hade många estniska aktivister en mer nyanserad bild, och Planka.nu blev även intervjuade av en lokal tidning om frågan.
Konferensen innehöll också besök av olika platser runtom i Tallinn, där vi besökte kvartersorganisationer i områden som höll på att gentrifieras. Ett intressant gentrfieringsexempel var ett övergivet område som bestod av gamla arbetarbostäder från tidigt 1900-tal som var K-märkta. Till skillnad från den totala majoriteten bostäder i Tallinn var de kommunalt ägda, och hade sen 90-talet använts som en avstjälpningsplats för hemlösa och människor med drogproblem, utan någon större hjälp tillgänglig för de boende. Sen insåg kommunen att marken med de gamla husen och läget precis vid havet med en fin sandstrand var riktigt värdefull och har sedan dess försökt sälja marken. Dock har en del boende vägrat acceptera ersättningslägenheterna, som var både dyrare och saknade det naturnära läget, och hela projektet har gått i stå. En hel del hus har brunnit upp under tiden som förhandlingarna pågått, vilket officiellt skylls på hemlösa, men misstankarna har också riktats mot byggherrar som fritt vill exploatera området utan att ta hänsyn till de gamla byggnaderna.
Med tvång tömda hus står och förfaller i väntan på lyxrenovering.
För alla, såväl akademiker som icke-akademiker, som är intresserade av de kamper som pågår för rätten till staden så rekomenderar vi verkligen att delta på nästa INURA-konferens som kommer gå av stapeln i Lissabon nästa sommar. Det är ett intressant forum där teori och praktik får ta plats under riktigt givande diskussioner.
Kommentera