Trafikmaktsordningen del sju: Felparkerare och plankare

Del sju i vår artikelserie Trafikmaktsordningen som inleddes med rapporten med samma namn. Del två behandlade vägvrede, del tre spärrar och gränser, del fyra snöröjning, del fem höghastighetståg och del sex transportåldern.

Felparkerare och plankare

Två händelser har denna vecka, sedda tillsammans, utgjort en bra illustration av den rådande trafikmaktsordningen. Den första är Gategate, händelsen med Jesper som fotade civilpoliser i tunnelbanan, som genom sociala medier spreds med explosiv hastighet. Den andra är en dom i Malmö tingsrätt mot en felparkerare som angrep och hotade en p-vakt.

Att Gategate uppmärksammades så mycket är väldigt positivt, att folk får upp ögonen för det maktmissbruk som, tyvärr, är vanligt förekommande inom poliskåren är något vi gläds åt. Men vad som kritiserats är att poliserna gav sig på Jesper efter att han fotat dem, inte det faktum att polisen väljer att lägga sina resurser på att stå och vakta spärrarna i kollektivtrafiken. Självfallet är det ett problem med gummiparagrafer som tillåter polisen att hota folk med urinprov, men det är också ett problem att polisen ägnar sina begränsade resurser åt att leka skattefinansierade biljettkontrollanter åt privata företag, och på köpet bygger Fort Europas inre murar än högre.

I veckan föll en dom i Malmö tingsrätt, fallet gäller en parkeringsvakt som angripits av en felparkerare. Parkeringsvakten fick utstå ett grepp om halsen och fick höra att hon skulle jagas till “döddagar”. Hon får dock inget skadestånd eftersom Malmö tingsrätt anser att ”vissa utsatta yrkesgrupper måste ha större mental beredskap för hot och angrepp.” Rådman Ann-Louise Roos i Malmö tingsrätt menar att det ligger i parkeringsvakternas arbetsuppgift att göra folk upprörda. Istället för att ifrågasätta de mekanismer som orsakar vägvrede, och så klart döma de personer som i sin vägvrede orsakar andra människor skada, så tycker alltså Malmö tingsrätt att vi ska ha överseende med vägvredgade felparkerare. Vår nuvarande regering går till och med så långt att de medvetet lägger ner forskning som handlar om att förbättra parkeringsvakters arbetsmiljö och vardag. Det vi ser är återigen detta knäböjande för bilismen och bilisternas konsekvenser.

“Trafikmaktsordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats.”

Copyriot plockar upp detta och spinner vidare:

“Detta med att ta plats – eller äga rum – är mycket konkret. Varje parkeringsplats är en subventionering av bilismen samt en våt filt över stadens liv, då dessa ytor annars hade kunnat användas på så mycket bättre saker.”

Samhällets överseende med felparkerare kan ses som den logiska ytterligheten av den rådande trafikmaktsordningen. Att vi upplåter en så stor del av vårt offentliga rum till parkeringsplatser är liksom inte nog, vi ska även se mellan fingrarna på de bilister som olagligen ockuperar även de få platser de inte får vara på.

Copyriot ställer sig frågan:

“Hur kommer det sig att polisen jobbar extra som skattefinansierade biljettkontrollanter i tunnelbanan, men helt ignorerar de bilister som ockuperar trottoarer och cykelbanor?”

Det är en fråga väl värd att ställa. Dock är det inte bara poliserna vi ska skylla på, även om det är oerhört provocerande att de jagar papperslösa, journalister och ungdomar i kollektivtrafiken istället för att stävja felparkering eller lägga sina resurser på andra vettiga saker. Som synes i fallet med Malmö tingsrätt så är polisen knappast ensam i sin förlåtande syn på bilisters lagbrott. även politikerna är med och understödjer bilismens herravälde. Att det bara kostar mellan 475 och 900 kronor att felparkera i jämförelse med 1200 kronor för att åka kollektivtrafik utan biljett är inget annat än en subventionering av bilismen. även den som är emot plankning kan inte, med någon slags intellektuell hederlighet i behåll, hävda att det skulle vara värre att planka än ett felparkera. Där plankaren ofta tillhör en ekonomiskt svag grupp och plankar för att möjliggöra sin förflyttning inom staden så är felparkeraren oftast en rik man i medelåldern som anser sig få ställa sin merca vart han än vill, och knappt verkar tveka att misshandla eller kränka den som försöker stoppa honom. Felparkeraren riskerar dessutom att utsätta människor för andra faror, utöver sin egen vägvrede, genom att parkera på trottoarer och på så sätt tvinga ut fotgängare i gatan eller genom att blockera utrymningsvägar.

Om vi jämför de hundratals miljoner som satsas på nya spärrar och olika varianter på kontroller med daltet med felparkerare, så blir trafikmaktsordningen nästan pinsamt övertydlig. Skulle det idoga arbetet mot plankare översättas till felparkerare så skulle Stockholm idag, bland mycket annat, ha strategiska låga stolpar för att skydda cykelvägar och trottoarer, samt hjullås och bortforsling av alla bilar som parkerat vid stoppförbud. Detta verkar dock ingen politiker vara intresserad av, det bilindustriella komplexet stöter man sig inte med i första hand. Istället blir kollektivtrafikanter som inte har råd med resan kallade parasiter och trakasseras av kontrollanter, väktare och poliser.

Läs mer

• Planka.nu – Trafikmaktsordningen
• Planka.nu – Trafikmaktsordningen del två: Vägvrede
• Planka.nu – Trafikmaktsordningen del tre: Spärrar och gränser
• Planka.nu – Trafikmaktsordningen del fyra: Snöröjning
• Planka.nu – Trafikmaktsordningen del fem: Höghastighetståg
• Planka.nu – Trafikmaktsordningen del sex: Transportåldern
• Svd – Hård kritik mot p-vaktsdom
• Copyriot – Trafikmaktordningen
• Copyriot – Snöröjningens politiska ekonomi