Planka.nu vill inte bara öppna spärrar och gränser utan vi försöker också öppna upp och tillgängliggöra den trafikpolitiska debatten. Till exempel genom att läsa och sammanfatta aktuella rapporter som handlar om oss som reser och arbetar i kollektivtrafiken, men som är alldeles för tråkiga för att nå ut till några andra än de redan invigda. Varsågoda, här kommer senaste nytt från Svensk kollektivtrafik på begriplig svenska:
För ett par månader sedan släpptes rapporten Färdplan – Kollektivtrafikens roll i en hållbar samhällsutveckling av branschorganisationen Svensk kollektivtrafik. Svensk kollektivtrafik har sedan 2008 drivit projektet “Partnerssamverkan för en fördubblad kollektivtrafik” och denna skrift är en del i detta. Färdplanens syfte är att uppnå det mål om en fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken till 2030 jämfört med 2006-års nivåer. Målsättningen i sig är det inget fel på, även om den ter sig väldigt konservativ med tanke på vilka otroliga problem nuvarande trafiksituation för med sig, däremot reser rapporten ett antal frågor, kring huruvida den väg branschen har slagit in på kommer att leda till en fördubbling samt om det är en vettig väg de valt.
Till att börja med kan vi konstatera att rapporten är 90 sidor lång och olidligt tråkig läsning, bortsett från den ofrivilliga komiken som stundtals uppstår när rapporten diskuterar nymodigheter som “mobiltelefonbetallösningar” och ungdomsbeteenden som “webb 2.0”. Det är knappast någon naturlag att en skrift om kollektivtrafik behöver vara tråkig och därför är det svårt att tolka den låga läsbarheten som något annat än ett utslag för ointresse från branschen att närma sig andra än de som redan lönearbetar med dessa frågor och därför måste läsa det hela.
I korthet kan rapporten sammanfattas med den uttryckta, och väldigt luddiga, visionen om att “kollektivtrafiken ska vara en självklar del av resandet i ett hållbart samhälle.” Denna vision ska uppnås genom att kollektivtrafikens marknadsandel fördubblas till 2030 och rapporten behandlar hur detta ska gå till rent praktiskt. Rapportförfattarna blandar högt och lågt, självklarheter och vansinnigheter. Mycket är vettigt, men samtidigt totalt okontroversiellt och sådant som vem som helst skulle kunna skriva under på, typ: “kollektivtrafiken måste snabbt bli grundprincipen i samhällsplaneringen”. Annat är önskedrömmar från en bransch i jakt på höga vinster, där stor vikt läggs vid att förklara varför de senaste årens privatiseringar och konkurrensutsättning skulle vara något positivt, mindre vikt läggs vid att förklara varför. Klyschor som att “för resenärerna är det viktigt att utvecklingen mot fler resealternativ och ökad valfrihet fortsätter” rapas upp utan källhänvisning, och för att göra det hela ännu märkligare i samma veva som rapporten konstaterar att de har svårt att få input på vad resenärerna vill eftersom det inte finns en “officiell” resenärsorganisation.
Just detta att det saknas en officiellt sanktionerad representant för resenärerna verkar vara något som Svensk kollektivtrafik ser som mycket olyckligt och de jämför med England där en offentligt finansierad resenärsorganisation existerar. Skulle det finnas ett seriöst intresse från branschen och politikerna som är ansvariga för kollektivtrafiken att ta reda på vad resenärerna tycker så kan de exempelvis fråga oss, eller någon av de otaliga miljöorganisationer som har väldigt bra koll på kollektivtrafiken. Vi får känslan av att önskemålet om en officiell representant för resenärerna snarare handlar om ett behov av en samtalspart som legitimerar en utveckling som är negativ för resenärer.
På ett ställe i rapporten nämns det att kollektivtrafiken bör bidra till en socialt utjämnande utveckling. Samtidigt ägnas åtskilliga spaltmeter åt att propagera för att privata företag ska kunna ta ut vinst från den gemensamt finansierade kollektivtrafiken. Rapporten påpekar vid flera tillfällen hur viktigt det är med knutpunkter och bytpunkter som fungerar smidigt, men verkar snarare tycka att detta innebär att det ska finnas en galleria på varje station än att till exempel biljettvisering ska tas bort vid påstigning. På samma sätt spekuleras det vitt och brett i hur kollektivtrafiken ska göras attraktiv för bilister, men inte ett ord nämns om de höga biljettpriserna och hur dessa håller vanebilister borta från kollektivtrafiken, samt straffar de som väljer att göra det miljömässigt rimliga valet att åka kollektivt.
Målet med Svensk kollektivtrafiks kampanj är att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel, men i rapporten beskrivs nästan lika ofta hur de vill fördubbla antalet resor gjorda med kollektivtrafiken. Detta må låta som en petitess, men är i själva verket högst relevant. Det finns inget egenvärde med en fördubbling av antalet kollektiva resor. Så länge en ökning av antalet kollektivtrafikresor inte motsvaras av en minskning av antalet resor gjorda med bil så är det enda som hänt att det totala transportarbetet ökat. Något som knappast kan ses som positivt ur miljösynpunkt, men talande för vad som egentligen är viktigt för branschen, nämligen att öka det totala antalet resor och på så sätt öka möjligheten att tjäna pengar.
Det är en färdplan delvis utan riktning vi ställs inför. Glättiga ord om IT, fördubbling och attraktivitet ändrar inte det faktum att vi står inför en framtid där ett antal stora motorvägsprojekt, med Förbifart Stockholm i spetsen, planeras. Vi saknar både realpolitik och visioner från Svensk kollektivtrafik. Så länge politikerna sitter fast i gamla inkörda hjulspår så kommer kollektivtrafiken aldrig att få den centrala roll i samhället som rapporten efterlyser. Så länge branschen är fixerad vid teknikaliteter kring avregleringar och byråkrati kommer inte den förändring som krävs att komma.
Vad som krävs är folkrörelser som agerar politiskt för att ställa om samhället i en mer rättvis och klimatsmart riktning, men där har förstås inte vinstintressena från de företag som utgör en stor del av Svensk kollektivtrafiks medlemsbas någon plats.
Kommentera