Trafikmaktordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats. Med
bilen överst i trafikmaktordningen får vi ett samhälle byggt på automobilitet. En värld där våra liv i alltför stor utsträckning styrs av bilen. Boken och rapporterna som du kan läsa längre ner på sidan är skrivna för att klargöra hur den rådande trafikmaktordningen ser ut och vilka konsekvenser den får: ett samhälle byggt på automobilitet är inte bara skadligt i ett ekologiskt perspektiv, det leder även till ekonomisk och social segregering. Genom att belysa problemen med dagens trafikhierarki och skissa på ett annat sätt att planera och hantera rörelse så tror och hoppas vi att vi också kan ge inspiration till lösningar på andra samhällsproblem.
Boken Trafikmaktordningen
Trafikmaktordningen är en bok! Den gavs ut av förlaget Korpen Koloni 2011. Boken är baserad på rapporten och artikelserien som du kan läsa nedan, men innehåller en hel del nyskrivet material, och de gamla texterna har genomgått en rätt rejäl bearbetning och omdisponering.
Vi har slut på fysiska kopior av boken, du kanske kan hitta den på biblioteket, Bokbörsen eller i någon välsorterad politisk bokhandel.
Annars kan du numera läsa hela boken här som pdf: Trafikmaktordningen – Planka.nu (pdf)
Tidigare rapport
I december 2009 släppte vi rapporten Trafikmaktordningen. Här kan du ladda hem rapporten som pdf, och läsa introduktionen, samt den uppföljande artikelserien.
Rapporten och artikelserien:
- Rapporten Trafikmaktordningen [.pdf]
- Trafikmaktordningen del två: Vägvrede
- Trafikmaktordningen del tre: Spärrar och gränser
- Trafikmaktordningen del fyra: Snöröjning
- Trafikmaktordningen del fem: Höghastighetståg
- Trafikmaktordningen del sex: Transportåldern
- Trafikmaktordningen del sju: Felparkerare och plankare
- Trafikmaktordningen del åtta: Nobody wins unless everybody wins
- Trafikmaktordningen del nio: Far och flyg åt pipsvängen!
- Trafikmaktordningen del tio: Det finns inga parkeringsplatser
- Trafikmaktordningen del elva: Artikel i Brand och svar på tal
- Trafikmaktordningen del tolv: Det säkerhetsindustriella komplexet
- Trafikmaktordningen del tretton: Vi vantrivs i trafiken
- Trafikmaktordningen del fjorton: Det nukleära samhället
- Trafikmaktordningen del femton: Staten och kapitalet sitter i samma bil
INTRODUKTION
Man föds inte till bilist, man blir det.
Mobilitet och klass är tätt sammanvävda. Inte bara därför att möjligheten till mobilitet hänger samman med ekonomiska resurser, utan även för att ett samhälle byggt efter dagens mobilitetsparadigm, automobilitet, direkt bidrar till ökade ekonomiska och sociala skillnader.
Alla kan vid en första anblick se att ett samhälle som prioriterar bilism gynnar bilister. Lika tydligt är det att andelen vita, högavlönade män är överrepresenterad bland bilister, precis som motsatsen gäller bland kollektivtrafikanter. Men ett samhälle som prioriterar bilism, och ser evigt ökande mobilitet som ett närmast magiskt framgångsrecept, ökar även skillnaderna mellan sina invånare och sina olika delar på andra sätt.
Trafikmaktordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats. Med bilen överst i trafikmaktordningen får vi ett samhälle byggt på automobilitet. En värld där våra liv i alltför stor utsträckning styrs av bilen.
Den här rapporten är skriven för att klargöra hur den rådande trafikmaktordningen ser ut och vilka konsekvenser den får: ett samhälle byggt på automobilitet är inte bara skadligt i ett ekologiskt perspektiv, det leder även till ekonomisk och social segregering. Genom att belysa problemen med dagens trafikhierarki och skissa på ett annat sätt att planera och hantera rörelse så tror och hoppas vi att vi också kan ge inspiration till lösningar på andra samhällsproblem.
Bilismen ställer oss mot varandra, vem har inte upplevt känslan av att sätta sig i en bil och helt plötsligt bli bilist? Att sätta sig i en bil verkar, för vem som helst, nästan per automatik leda till ett egoistiskt beteende där alla försöker tjäna något på andras bekostnad. Att sätta sig i en bil förvandlar ens medmänniskor (andra bilister, cyklister, fotgängare, kollektivtrafikanter) till hinder. Vem kan inte, med handen på hjärtat, känna igen sig i den aggressiva och konkurrerande själviskheten som bilen producerar hos en? Eftersom detta beteende inte är något vi tycker bör uppmuntras, och eftersom vi är övertygade om att man inte föds till bilist, utan att man blir det, anser vi att risken för att folk blir bilister måste minimeras.
Därför vill vi inte bara ändra på trafikhierarkin och putta ner bilen till botten, utan vi vill ha ett samhälle byggt på helt andra premisser. Ett samhälle där ingen tvingas in i bilism, varken aktiv eller passiv. Ett samhälle där människors tillgänglighet till det de behöver för att tillfredsställa sina behov och begär sätts i första rummet, ett samhälle vi bygger och lever tillsammans, ett samhälle av (lokal)samhällen.