Därför vägrar vi betala

Vi plankar främst för att kostnaden för månadskortet svider något förbannat i plånboken. Men att planka är en aktiv politisk handling, en avgiftsstrejk. Eftersom kollektivtrafiken borde vara avgiftsfri, vägrar vi betala för den. Vi menar att det är positivt om så många som möjligt vägrar betala för tunnelbanan.

Vi har fått nog, vi avgiftsstrejkar!

Men, invänder kanske någon, blir inte kollektivtrafiken sämre om färre betalar för den?

Svaret är nej. Om tillräckligt många trafikanter säger nej till de ständiga prishöjningarna och vägrar betala, kommer myndigheterna helt enkelt att tvingas göra kollektivtrafiken avgiftsfri. Tunnelbanan eller bussarna kommer knappast att stanna, för det skulle lamslå såväl stadens sociala liv som näringslivet. Den kommer att finansieras med skattepengar i stället, vilket majoriteten av befolkningen skulle tjäna på.

Kollektiv kamp

Planka.nu startades av syndikalister, som förespråkar radikal facklig kamp för självbestämmande i vardagen och rättvis fördelning av samhällets resurser. Att plankare organiserar sig kan ses som en utvidgad form av facklig kamp, även om vi inte är knutna till syndikalismen.

  • Kollektivtrafiken är en plats där många tillbringar åtskilliga timmar på väg till och från arbetsplatsen, den är en del av den sociala fabriken.
  • Precis som strejken är ett sätt att tvinga arbetsköparen att betala högre lön, är plankning i kollektivtrafiken ett effektivt påtryckningsmedel för att tvinga landstingen att sänka priserna.

De ges helt enkelt inget annat val om tillräckligt många vägrar betala. Om vi däremot fortsätter att betala för oss, kommer landstingen att fortsätta att höja priserna.

En a-kassa för plankare

Ensam är svag, enade står vi starka. Precis som a-kassor, där arbetare och arbetslösa samarbetar för att de som blir utan arbete ändå ska klara sig, är p-kassan ett samarbete mellan vanliga människor i samma situation.

Idén med plankningsfonder är inte ny. Det har funnits här och var ganska länge, särskilt i studentkretsar i universitetsstäderna, och har fungerat bra om än i liten skala. Skillnaden med P-kassan är att vi har större mål än att bara hjälpa varandra att planka.

Vi vill ha en avgiftsfri kollektivtrafik, som ägs av alla tillsammans och drivs av de som arbetar i den.