I November 2007 släppte Planka.nu rapporten Highway to Hell. I denna rapport ger vi en samlad bild av den mest aktuella kritiken mot Förbifart Stockholm och går igenom de senaste vetenskapliga rapporterna och yttrandena från politiskt sakkunniga. Vi avslutar rapporten med ett förslag på lösning på Stockholms trafiksituation: utbyggd avgiftsfri kollektivtrafik.
Klicka här för att ladda hem Highway to Hell
Highway to Hell? rapporten är slut och kan numera endast laddas ner.
Förord till Highway to Hell
Efter valet 2006 utsågs Carl Cederschiöld (m) av regeringen till att förhandla fram nya trafiksatsningar i Stockholmsregionen, i något som kallas Stockholmsförhandlingen.
När resultatet av förhandlingen nu släpps tycker vi att det är mycket viktigt att presentera alternativ till de nya stadsmotorvägarna som planeras, i synnerhet Förbifart Stockholm.
I denna rapport ger vi en samlad bild av den mest aktuella kritiken mot Förbifart Stockholm och går igenom de senaste vetenskapliga rapporterna och yttrandena från politiskt sakkunniga. Vi avslutar rapporten med ett förslag på lösning på Stockholms trafiksituation: utbyggd avgiftsfri kollektivtrafik.
Förbifart Stockholm är en 6-filig motorväg som planeras gå väster om staden från Kungens kurva i söder till Häggvik i norr.
Argumentationen för Förbifart Stockholm bygger på ett antal felaktigheter:
- Vägen ska avlasta trafiken i centrala delar, vilket är en myt.
- Förbifart Stockholm ska länka samman norra och södra Stockholm för att motverka segregationen, men det vore betydligt mer effektivt att blanda upp de olika delarna av staden och satsa på kollektivtrafik.
- Förbifart Stockholm är nödvändig för att klara de kommande trafikökningarna, men trafiken det vill säga bilismen kommer bara att öka om man planerar för ökad bilism i framtiden.
Kostnaden beräknas till minst 25 miljarder, men erfarenheter från tidigare projekt visar att budgeten troligen spräcks. Tidigare har samma väg visat sig vara samhällsekonomiskt olönsam, men trots att vägen nu kommer att bli minst dubbelt så dyr, så visar Vägverkets kalkyler nu att vägen går plus minus noll. Underlaget för detta är fullt av tveksamheter och har kritiserats av bland annat forskare vid KTH och Handelshögskolan i Göteborg.
Det är en myt att stora infrastruktursatsningar alltid genererar ekonomisk tillväxt. Miljökonsekvenserna kostar ofta mer än vad infrastruktursatsningarna genererar i tillväxt. Dessutom står bilismen för andra stora samhällsekonomiska kostnader såsom trafikolyckor, utsläpp, buller, försurning, övergödning, och så vidare.
Det samhälle som följer av bilism är utspritt och svårt att bygga kollektivtrafik för. Infrastrukturen för bilar upptar också väldigt stora ytor i staden, och man kan fråga sig hur demokratiskt det är att en så pass stor del av vår gemensamma samhällsyta reserveras för en minoritet bilister. Länsstyrelsen pekar särskilt ut Förbifart Stockholm som ett dåligt sätt att organisera staden, eftersom den kommer att fungera som ett incitament till en utspridd bebyggelse och förflyttar tillgängligheten bort från stadens centrala delar.
Vägtrafiken står för 30 procent av koldioxidutsläppen i Sverige, och en minskning är nödvändig för att Sverige ska kunna följa egna och internationella utsläppsmål. Det är omöjligt att kombinera dagens bilkörande med ett hållbart klimat och endast teknikutveckling kommer inte att räcka för att minska utsläppen. Istället behövs en minskad efterfrågan på vägtransporter. Trafiklösningarna som planeras från Vägverket, där Förbifart Stockholm är en del, beräknas leda till en kraftigt ökad biltrafik och en ökning av klimatgaserna med 40 procent i Stockholmsområdet.
Förbifart Stockholm bryter mot Miljöbalken som pekar ut att vissa områden där vägen ska gå har särskilt viktiga natur-, kultur- och friluftsvärden. Ett stort antal människor kommer att förlora tillgången till ostörda grönområden för friluftsliv och rekreation, tysta områden kommer bli bullriga och mängden hälsofarliga partiklar kommer att överskrida miljökvalitetsnormerna. Förbifart Stockholm hotar dessutom viktiga vattentäkter som idag försörjer stockholmarna med dricksvatten.
Kollektivtrafikresandet minskar stadigt i både Stockholm och Sverige. Detta beror på en medveten infrastrukturpolitik där bilismen gynnas och kollektivtrafiken missgynnas, exempelvis genom att biljettpriserna i kollektivtrafiken har ökat snabbare än bensinpriserna och att skattefinansieringen av kollektivtrafiken minskar. De ansvariga politikerna är mycket väl medvetna om kollektivtrafikens egentliga fördelar, men det är rimligt att tro att de inte vill stöta sig med bilindustrins starka påtryckningsgrupper och därför saknas politisk handlingskraft. Det förekommer dessutom flera mycket märkliga omständigheter i hur Förbifart Stockholm har hanterats, bland annat politiskt tvättade dokument från Miljöförvaltningen i Stockholms stad och dubbla motstridiga yttranden från Länsstyrelsen.
Vi i planka.nu anser att det är viktigt att göra Stockholm mer transportsnålt och att tillgängliggöra en större del av stadsrummet åt annat än biltrafik. Det kräver större satsningar på kollektivtrafik, något som skulle gynna stadens utbud och höja dess värde totalt sett. Rent konkret förespråkar vi avgiftsfri och utbyggd kollektivtrafik och vi föreslår en höjning av landstingsskatten för att täcka kostnaderna för de uteblivna biljettintäkterna. Nolltaxa i kollektivtrafiken i kombination med slopade vägbyggen ger oss möjlighet att förtäta staden, tillvarata våra grönområden och bygga en rättvisare och mer miljövänlig stad.
planka.nu
Stockholm, november 2007