Nolltaxa i kollektivtrafiken?

Text av Jan Strömdahl (v)

Nolltaxa i kollektivtrafiken avfärdas ofta som ett fullständigt orealistiskt krav. Det tyckte också landstingspolitikern Jan Strömdahl (v) – tills han satte sig ner och räknade på saken. Han kom fram till att bara de allra, allra rikaste stockholmarna skulle förlora på att kollektivtrafiken blev skattefinansierad. Planka.nu presenterar här Jan Strömdahls resultat.

Först några faktauppgifter

Genom taxor och avgifter tar landstinget in följande (år 2000):

SL 2907 miljoner kr
Skärgårdsbåtarna 52 miljoner kr
Färdtjänst 104 miljoner kr
Summa 3063 miljoner kr

Taxorna finansierar cirka 37 av trafikens totalkostnader som är 8049 miljoner kronor. Inkomsten från taxor och avgifter motsvarar inkomsten från en skattehöjning om cirka 1,20 kr. Kostnaderna för hanteringen av taxesystemet (spärrar, automater, konduktörer, spärrvakter, kontrollanter, information etc.) Är svåra att särskilja men kan uppskattas till 15, alltså 450 miljoner kr.

Till detta skall läggas indirekta kostnader för färdröjningar i trafiken, försämringar av personalens säkerhet och arbetsmiljö, fördyringar av den fysiska strukturen i bytespunkter m.m på uppskattningsvis 150 miljoner kr. Taxesystemets totala årskostnad blir alltså cirka 600 miljoner kronor.

Vem tjänar på skattefinansierad kollektivtrafik?

Anta att vi inför nolltaxa och istället låter en skattehöjning på 1,25 kr finansiera kollektivtrafiken i Stockholms län. Skulle du höra till vinnarna eller förlorarna? Låt oss ta några exempel:

  • En ensamstående med en medelinkomst på drygt 180.000 kr/år får en skattehöjning om 2250 kr. SL-kort 11 månader kostar 5500 kr. Resenären tjänar 3250 kr/år.
  • En arbetslös med diverse bidrag och småjobb som tjänar 100000 kr/år för en skattehöjning om 1250 kr. SL-kort 12 månader kostar 6000 kr. Den arbetslösa tjänar 4750 kronor och får kanske råd med semester.
  • En familj med hyggliga inkomster och två skolbarn tjänar 250.000 + 150.000 kronor, skattehöjning (1,25) kostar 5000 kr och SL-kort 11.000 (två kort i elva månader) respektive 4200 (två skolkort under två terminer). Familjens vinst blir 10.200 kr per år.
  • En enstamstående bilist/cyklist med ordinär inkomst 160.000 kr per år får en skattehöjning om 2000 kr. Men även en inbiten bilist/cyklist behöver använda kollektivtrafiken någon gång, och med ett par resor i veckan går det ungefär jämnt upp.
  • En höginkomsttagarfamilj där mannen är högre chef med förmånsbil och hustrun arbetar inom vården. Tre skolbarn, sammanlagd inkomst 1 miljon kr/år. Skattehöjningen blir här 12.500 kr/år. SL-kort för hustrun 11 månader kostar 5500 kr och skolkort för barnen 6300. Totalt förlorar denna familj 700 kr om året.

Som vi ser skulle nästan alla tjäna på att SL och färdtjänsten betalades solidariskt via skattsedeln istället för med avgifter. Enda förlorarna skulle vara extrema höginkomsttagare, och de med låga inkomster och många barn skulle tjäna mest.

Nolltaxa ger till de fattiga och tar från de rika – fördelningspolitiskt genialt!

Utbyggd kollektivtrafik

Men brakar inte SL-trafiken ihop under trycket av alla nya trafikanter? Naturligtvis måste kollektivtrafiken byggas ut och få högre kapacitet – men ett slopande av alla biljetthantering och kontroll frigör redan det stora resurser som kan användas till att förbättra trafiken.

Nolltaxa inom kollektivtrafiken är inget omöjligt. Det är en fördelningsfråga och har hittills genomförts på ett par orter i Sverige, Ockelbo och Kristinehamn. Vänsterpartister har motionerat om det i riksdagen, enskilda miljöpartister och socialdemokrater har uttalat sitt intresse och Stockholms läns LO-distrikt ser nolltaxa som önskvärd i sitt remisssvar över RUFS (regionplanen).

Sprid den här sidan!