Varför startade ni kampanjen?
Därför att vi saknade ett sätt att signalera till folk utan kort att vi, trots att vi har kort, inte är fientligt inställda till de som plankar. Många av mina plankande vänner har berättat om hur de blir utskällda när de försöker gå bakom folk i de nya höga spärrarna. Att de blir sedda som utsugare, som osolidariska snyltare. Jag och många andra med kort gör inte så utan håller kanske hellre upp spärren efter oss, men det kan tolkas som en avvärjande gest också.

Vad går den ut på?
Det är en knapp som man kan ha på jackan eller ryggsäcken som signalerar att det är okej att gå bakom en i spärrarna. Med de nya spärrarna blir ju plankningen tyvärr en konflikt resenärer emellan, trots att det är företaget SL man eventuellt påverkar med sin plankning, och inte andra resenärer.

Hur påverkar avgiftstrycket förhållandet mellan resenärer?
Det skapar en aggressiv stämning, i uppdelningen mellan de som ”minsann bidrar” genom att betala och de som ”snyltar på systemet”. Men den där dikotomin är falsk. Vi är alla resenärer och tjänar på att ha ett öppet och solidariskt samhälle. Att betalande resenärer ska känna solidaritet med SL som tvingar oss att betala skitmycket för biljetter snarare än våra medmänniskor är befängt.

Vad tänker ni att ni ska uppnå genom kampanjen?
Kampanjens övergripande mål är att ändra hur vi ser på kollektivtrafiken, som något som är till för alla istället för bara oss som har råd att betala det svindyra månadskortet. Men också att de som plankar, oavsett om de bara gör det för att de inte har råd den här månaden eller av politiska skäl, ska slippa skämmas och bli utskällda av snåla idioter. Vi vill ha mer kärlek i kollektivtrafiken!

Lågtrafiktaxa

Det första förslaget kommer från högergänget Reforminsitiutet och handlar om att avgifterna ska förändras under dagen. Att åka till jobbet under vanliga pendlingstider skulle alltså kosta mer, medan det skulle kosta mindre att bara åka under lågtrafik. I själva verket så är det skärpning av avgiftstrycket för de flesta, både de som jobbar, pluggar eller har någon sorts arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det bygger på att alla skulle ha frihet att välja sina arbetstider (vilket de flesta inte får) och att de som är arbetslösa får bestämma över sin egen tid (vilket de definitivt inte får). Ingen skulle tjäna direkt på förslaget, som mest verkar vara ägnat åt att försöka kompensera för att kollektivtrafiken inte byggs ut.

Jämförelsen med trängselskatten är förstås också dålig eftersom att det förslaget ville minska bilismen till förmån för kollektivtrafiken, och (iallafall i orginalförslaget) omfördela pengar från bilister till kollektivtrafik. Men det allvarligaste med lågtrafiktaxan är egentligen att det slår mot rörelsefriheten utanför pendlingen. En av de bästa sakerna med kollektivtrafiken är möjligheten till spontana resor som du gör av egen vilja. Lågtrafiktaxan skulle göra det svårare genom att stycka upp dygnet i olika zoner. Det är någonting som återkommer även i det andra förslaget.

Ta betalt per station

Det andra förslaget kommer från bland andra finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl (M) känd för att räkna saker i chips. Förslaget går också ut på en differentiering av taxorna, men denna gång mer i rum än i tid. Det betyder alltså i klarspråk att förorten ska betala mer, och innerstan mindre. Till skillnad från det förra förslaget så finns det en vinnare bland kollektivtrafikanterna här, alltså de som ibland åker en resa i innerstan och inte ska behöva betala lika mycket. Detta stärker ssegregationen i staden och tar bort kollektivtrafikens sociala funktion att binda ihop stadens olika delar. På det sättet så hänger förslaget ihop med bygget av NK-expressen till Djurgården – den har ett innerstadsperspektiv och de som ställer förslaget räknar med att alla som bryr sig eller betyder någonting lever i innerstan. Den missuppfattningen får vi se till att de ändrar sig om.

Ingen av dessa förslag är idag nära att bli godkända, men det är bra att hålla koll på vad som händer medan vi fortsätter vårt arbete för avgiftsfri kollektivtrafik. Till exempel genom nya sätt att dela ut flygblad på :)

Vi är glada att P-kassans område utvidgas, och vill gärna hjälpa till att skapa två, tre flera nolltaxekampanjer även där du bor :)

Rent praktiskt så innebär detta att specialmedlemskapet för Uppsala, som kostade 150 kronor per månad, alltså upphör vid midnatt mot första maj. Trevlig resa och ha en kul första maj!

Medlemsavgiften beror på hur många böter kassan måste betala per medlem och månad. Under en tid nu har medlemmarna åkt fast mindre och vi känner därför att kassan klarar en lägre medlemsavgift.

Vi önskar alla en trevlig vår och en trevlig Första Maj.

P.S. Första månaden kostar fortfarande 300 kr.

Under onsdagen skickade Ung Vänster Östergötland in en JO-anmälan mot Östgötatrafiken och Landstinget i Östergötland. Anledningen är att Östgötatrafiken låst in resenärer i fordon för att göra razzior mot plankare.

Ung Vänster vill ha en kollektivtrafik där människor behandlas med respekt. Östgötatrafiken har med sina razzior visat att de inte är intresserade av det. Under razziorna låser man in resenärerna i fordonen och kollar allas biljetter. Det är en integritetskränkande metod och visar på en misstänksamhet mot resenärerna, säger Fanny Rosberg, ordförande för Ung Vänster Östergötland.

Det är dags för Östergötland att går i första ledet för en kollektivtrafik för alla och inför nolltaxa.

Här är en film från en av kontrollerna:

Film från aktionen!

På onsdag (17/4 -13) samlas det säkerhetsindustriella komplexet på den 1984-liknande ”Trygghetskamerans dag”. Men företagen som tjänar på säkerhetsboomen har inget intresse av en minskande hotbild, tvärtom så är det trygghetshetsen som driver fram vinsterna! Säkerhetsbranschen har inte rent mjöl i påsen.

Det heter övervakningskamera

Att slänga in trygghet- som prefix är väldigt populärt i kollektivtrafiken. Den mest bisarra användningen var kanske när SL pratade om trygghetsspärrar samtidigt som hundratals resenärer rapporterade skador som orsakats av spärrarna. Men även ”trygghetskamera” är en ideologisk konstruktion. Att prata om övervakning är direkt kopplat till kamerans funktion, medan trygghet som bäst är en förhoppning men oftast bara ett försäljningsargument.
Att företagen använder detta nyspråk är kanske logiskt, men att politiker köper förändringen utan att blinka är mer än beklagligt.

Säkerhetsbranschen konkurrerar ut omtanken

En 14-åring sover på stationen i SL:s reklam för sitt ”trygghetsnummer”. Det föreslås att det första en ska göra är att ringa dit vakter, som då kan ta itu med problemet. Men varför inte fråga själv hur läget är med 14-åringen? Fråga om en kan hjälpa till? Varför uppmanar inte SL till omtanke om ens medpassagerare?

Säkerhetshetsen och boomen av övervakningskameror vilar på flera paradoxer. För det första är det lugnare än någonsin i kollektivtrafiken, även om ständiga kontroller och propaganda-TV (”Tunnelbanan” på Kanal 5) försöker framställa vår gemensamma trafik som ett slagfält. För det andra så är den enda garanten för trygghet i kollektivtrafiken de som faktiskt vistas i den, inte en person som sitter bakom en tv-skärm och svarar i telefon. Övervakningskameror har inte visat sig kunna minska brottsligheten, men är effektiva för att få oss att tro att kollektivtrafiken är någon annans ansvar. Samtidigt så ser vi ökade ekonomiska klyftor i samhället, vilket är en direkt orsak till brottslighet. Och klyftorna försvinner knappast genom att säkerhetsföretagen säljer in några nya system.

Övervakningen smittar

Samhället präglas av konflikter: olika ekonomiska intressen står mot varandra och statens eller företagens visioner skiljer sig från våra. Som avgiftsstrejkande plankare så är vi i konflikt med politikerna. Övervakningen blir aldrig neutral (”om du har rent mjöl i påsen”) utan en del av systemet som präglas av skenande avgiftstryck och större klyftor. Idag jagas papperslösa i kollektivtrafiken, imorgon är det möjligen fler grupper. Förutsättningarna är goda, med SL:s Accesskort som registrerar resor som en del av övervakningsbuffén.

Det vi kan veta om övervakningen är att den smittar. Gymnasieskolor i Stockholm som installerade kameror började snart kolla efter vem som inte dukat undan sin tallrik. Bussföretaget övervakade fackföreningslokalen för att se vem som delade ut flygblad.

För en fri kollektivtrafik

Planka.nu vill montera ner det säkerhetsindustriella komplexet, och skapa en avgiftsfri kollektivtrafik där vi tar hand om varandra. Det betyder att vi kommer arbeta mer med denna fråga framöver. Men till en början kan vi ju komma överens om att inte använda säljordet ”trygghetskameror” utan diskutera övervakningen kritiskt. Genom att filma, DNA-topsa och retinascanna besökarna så kan vi förhoppningsvis visa på det godtyckliga i övervakningssamhället.

Läs mer:

• Camover
• Planka.nu – Säkerhetsparadoxen i kollektivtrafiken
• Tidningen Re:public – Övervakad i huvudstaden

1. Vem betalar?

I Frankrike så får alla administrativa områden med fler än 100.000 invånare ta ut en lokal transportavgift från företag med fler än 9 anställda, och det är denna skatt som finansierar både den dagliga driften och stora infrastrukturinvesteringar. Nolltaxa kostar ingenting för skattebetalarna och företagen är positiva till avgiftsfri kollektivtrafik eftersom det underlättar för folk att ta sig till jobbet samt minskar behovet av parkering vid arbetsplatserna.

2. Varför avgiftsfri kollektivtrafik?

Idén kom från staden Aubagne och anammades genast av regionens tolv borgmästare, delvis därför att införandet av nolltaxa var en del i en ny miljövänlig resepolicy för regionen, där det även ingick nya spårvagnslinjer och en storsatsning på lånecyklar.
Med nolltaxa så har regionen funnit ett sätt att lyfta diskussionen kring samhällets sociala, miljömässiga och ekonomiska utveckling och satt bruksvärdet före marknadsvärdet. Det är en innovationsprocess inom offentlig sektor där regionen har återtagit den politiska kontrollen över kollektivtrafiken och brytit med rådande idéer kring privatisering och avgiftsfinansiering.

3. Hur har det mottagits?

Entusiasmen var stor hos många invånare inför att avgiftsbefria en samhällsservice som tidigare kostat mycket pengar, samtidigt som en del uttryckte stor skepsis mot nolltaxan. Motståndarna hävdade att “nolltaxa kommer innebära en kvalitetssänkning, det kommer innebära mer våld, mer skadegörelse och mer konflikter, för folk har ingen respekt för saker som är gratis, resenärerna måste veta vad det kostar…” De var också väldigt rädda för att försöket med nolltaxa skulle sprida sig till andra regioner.

4. Hur har försöket fallit ut?

Antalet resenärer har ökat med 170%, tre gånger fler än vad de mest optimistiska prognoserna räknade med. Nolltaxa har inneburit mer pengar i plånboken för folk, familjer har helt plötsligt 600-700€ mer om året, och nolltaxa är framförallt ett smartare och mer effektivt sätt att använda offentliga medel: kostnaden per resa har halverats, från 4€ till 2€.

Avgiftsfri kollektivtrafik innebär jämlikhet: när ingen betalar finns det heller inga rika eller fattiga. Alla i regionen är jämlikar när det kommer till resandet, det finns ingen stadskärna reserverad för ett fåtal, inga otillgängliga bostadsområden, vare sig för hög- eller låginkomsttagare. Frihet, jämlikhet, nolltaxa (Liberté, égalité, gratuité) är vårt motto och den avgiftsfria kollektivtrafiken har förändrat spelplanen för hur människor interagerar med varandra. Arbetsuppgifterna för personalen har förändrats: biljettkontrollanter har fått en social funktion, och förarna kan koncentrera sig på att köra. Den enda regeln numera är att en ska hälsa!

Nolltaxa handlar inte enbart om transport, utan också om att förändra samhället och människors liv. Farhågorna till trots så har nolltaxa inneburit ett uppsving för kollektivtrafiken. De flesta konflikterna försvann tillsammans med biljettsystemet, för att inte tala om de onödiga arbetsuppgifterna och de kostsamma anti-plankningskampanjerna. Med fler resenärer ökar säkerheten samtidigt som biltrafiken minskar, vilket sparar pengar för regionen på grund av minskat vägunderhåll.

Den 1/1 2013 höjdes avgifterna i Örebros kollektivtrafik utan adekvat förvarning. För den populära rabattkortsresan blev höjningen 33%, och för vissa resenärer steg avgiften med upp till 150%. Efter omfattande protester utlovade politikerna en förändring av den kraftigaste höjningen, den som blev resultatet av att familjebiljetten drogs in. Måndagen den 15 april träder den nya tabellen i kraft, fortfarande utan att någon prisjustering har annonserats.

Måndagen den 15 april inbjuder Biljettstrejk Örebro till en offentlig avgiftsstrejk i syfte att sprida biljettstrejkandet ytterligare. Vi samlas på Resecentrum måndagen den 15 april klockan 17:30, och åker tillsammans någon av bussarna på linje 26 till Våghustorget. Genom att avgiftsstrejka så genomför vi själva direkt en reducering av prishöjningen.

Biljettstrejk Örebro föreslår följande riktlinjer för denna offentliga avgiftsstrejk:

• Vi tillämpar civil olydnad, vilket innebär att vi gör detta öppet och utan att uppträda våldsamt eller hotfullt. Vi undviker hetsiga diskussioner och tänker speciellt på att vi står på samma sida som bussförarna.
• Vi lyder inte förbud att gå på eller uppmaningar att gå av bussen.
• Vi använder ingen fysisk kraft för att tränga oss fram, göra motstånd eller liknande. Om någon tar tag i oss för att tvinga oss av så spjärnar vi inte emot. Vi vill inte ha bråk eller våld på bussarna!
• Tilläggsavgift accepteras inte. Detta underlättas om en inte har med sig legitimation.
• Vid förra avgiftsstrejken fanns ett antal polispatruller på plats, vilket gjorde att strejken avbröts. Den här gången är avsikten att inte låta detta avskräcka oss så länge vi inte blir fysiskt stoppade. Det finns tyvärr en risk att polisen försöker avvisa folk från platsen eller omhänderta personer. Om du blir omhändertagen så har polisen enligt lagen rätt att låsa in dig i maximalt sex timmar. Om du är gripen misstänkt för brott så har de rätt att hålla dig längre, men bara om du inte kan identifieras. Om du inte gjort det tidigare så kan du uppge din identitet på stationen, även om du inte har med dig legitimation. Du behöver inte svara på några andra frågor.

Sprid nu informationen om denna biljettstrejk för lägre avgifter i kollektivtrafiken till så många som möjligt. Dela, bjud in dina vänner och bekanta, prata om det, och varför inte öva innan? Våga vara olydig, för din plånboks, rättvisans och miljöns skull!

Om du har några frågor, så tveka inte att ställa dem.

PS. ”Biljettstrejk Örebro” är inte någon organisation, grupp eller ens nätverk, utan ett koncept. BÖ gör inte anspråk på att föra någons talan, och alla som biljettstrejkar får ta ansvar för sina egna handlingar. Detta är en öppen avgiftsstrejk, men Biljettstrejk Örebro uppmuntrar också till andra sätt att avgiftsstrejka enskilt eller i grupp.

Med reservation för eventuella ändringar och felaktigheter.

År efter år så ökar de lokala polska kollektivtrafikbolagen avgiftstrycket. Nu har det passerat smärtgränsen! Många kan inte köpa biljetterna längre, för att de inte har råd, och en hel del människor börjar därför använda bil istället – därför att det är billigare. Det skapar trafikinfarkter, mer utsläpp och större kostnader för vägunderhållet.

Därför har Wolny Związek Zawodowy ”Sierpień 80″ (Fria fackföreningen ”August 80″ – radikal vänsterfackförening) startat en kampanj för avgiftsfri kollektivtrafik. Vi använder exempel som Tallinn och Hasselt. Vi vill införa nolltaxa av många anledningar, att det är bra samhällsekonomiskt, billigare för folket – mer ekologisk och socialt. Därför ska vi avgiftsbefria kollektivtrafiken genom sociala protesten och starka argument. Och vi hoppas på att vinna!

Namnet Sierpień 80 (Augusti 80) syftar på en stor polsk protest i augusti 1980.