Trafikmaktsordningen del tre: Spärrar och gränser

Det här är del tre i vår serie Trafikmaktsordningen, som började med rapporten med samma namn och fortsatte med en text om vägvrede.

“Trafikmaktsordningen är en hierarki bland trafikslag, med bilen i toppen och kollektivtrafiken, fotgängarna och cyklisterna underst, och tar sig uttryck i att dessa färdmedel tilldelas olika mycket resurser och plats. Med bilen överst i trafikmaktsordningen får vi ett samhälle byggt på automobilitet. En värld där våra liv i alltför stor utsträckning styrs av bilen.”

Så definierar vi Trafikmaktsordningen i rapporten. Det är dock inte bara så att det görs skillnad mellan trafikslag, det råder även en stor skillnad i tillgänglighet till dessa olika trafikslag mellan människor. Bilarna tilldelas mest resurser och plats och de körs till en oproportionerligt stor del av ensamma, vita, högavlönade, medelålders män. Det kan verka fånigt att försöka skapa en idealtyp av bilisten, men det fyller en pedagogisk funktion genom att återspegla vilka som premieras i vårt samhälle, inte bara inom trafiken. Unga får inte köra bil, fattiga har varken råd att köra bil eller betala för kollektivtrafiken, äldre kan ha problem att gå eller cykla längre sträckor och i ett vidare perspektiv: människor från vissa länder har rätt att röra sig fritt över hela världen medan andra inte har det.

I rapporten Trafikmaktsordningen rör vi oss enbart på en lokal nivå, inom staden. Men det betyder inte att det är ointressant att lyfta frågorna om rätten till rörelse, och hur vi planerar rörelse, till en global nivå. Gränser, spärrar och barriärer skär såväl genom våra städer som mellan länder.

När vi diskuterar rätten till rörelse inom staden handlar det främst om vilka som har resurser, på en global skala handlar det inte bara om att ha råd, utan även om att ha tillåtelse. De som har svenskt medborgarskap har möjligheten att relativt obehindrat röra sig över hela världen, förutsatt att de har råd, samtidigt bygger vi högre och högre murar runt och inom fort Europa. Vi tillåter oss själva att åka på semester till länder som folk försöker fly ifrån, men vi tillåter inte dessa flyktingar att komma till Europa.

Hur sammankopplade våra olika mekanismer för kontroll av rörelse är blir extra tydligt när vi ser hur samma system som används för att kontrollera att endast de som har råd med avgifter (i exempelvis kollektivtrafiken) rör sig inom staden, även används för att kontrollera att bara de som är medborgare i ett land rör sig inom dess gränser. Fort Europa byggs inte bara genom murar runt EU, utan även genom att SLs: kontrollanter används för att jaga papperslösa. Huruvida SJ:s drag att kräva legitimation för tågresor även kommer användas för att kringskära papperslösas möjlighet till förflyttning inom Sverige återstår att se.

Att beskriva ovanstående med begreppet trafikmaktsordningen är inte ultimat, kanske gör det begreppet för löst och svårdefinerat. Vad som däremot står klart är att rätten och möjligheten till förflyttning är intimt sammankopplad med trafikmaktsordningen.

Den nuvarande trafikmaktsordningen gynnar klimatfarliga trafikslag som bil och flyg och utestänger en majoritet av världens befolkning från att i praktiken kunna använda dessa trafikslag, för att inte tala om möjligheten att röra sig fritt mellan olika delar av världen. Vi i väst för en livsstil, hårt sammantvinnad med det rådande automobilitetsparadigmet, som är grunden till den nuvarande klimattkrisen. Men det är inte vi som i första hand drabbas av den. Det är ett sorgligt faktum att den av oss skapade växthuseffekten kommer leda till en stor ökning av antalet flyktingar:

“Within a decade ”˜there will be millions of environmental migrants, with climate change as one of the major drivers of this phenomenon,”™ predict Javier Solana and Benita Ferrero-Waldner, the EU’s chief foreign policy coordinator and the European commissioner for external relations. ”˜Europe must expect substantially increased migratory pressure.”™”

Det är lätt att känna sig tröstlös inför de utmaningar vi står inför i framtiden, men tröstlösheten kommer inte leda oss någonstans! Vi i Planka.nu gör så gott vi kan för att bidra till att de destruktiva spärrar och gränser som skär genom våra samhällen nedmonteras. Dels genom vårt arbete för en fri kollektivtrafik och klimatsmart stadsplanering,, dels genom att underlätta för papperslösas rörelse genom vårt samarbete med organisationen Ingen Människa är Illegal.

trafikmaktsordningen

Läs mer

Prenumerera

Prenumerera på våra nyheter med RSS eller e-post:

Jag vill ha...

En kommentar

En kommentar på “Trafikmaktsordningen del tre: Spärrar och gränser

  1. Mycket bra text. Den lyfter fram så många viktiga poänger på ett träffsäkert vis. Etnicitet, nationalitet, kön, klass, ekonomisk styrka — om samhället inte är lika öppet för alla, där behov ligger till grund för tillgängligheten, blir ”demokrati” inte mycket mer än ett tomt ord.

    Själv är jag anställd av MTR Stockholm, i spärr, och därmed del av kontrollsystemet. Jag har (tyvärr) tillåtit mig detta hyckleri, med samvetet som insats.

    Jag står på er sida, egentligen, men min ekvation visar att jag som del av apparaten får råd till hyran och maten. Det kanske inte rättfärdigar yrkesrollen, men jag blundar för det.

    Fortsätt jobba för ett öppnare samhälle, på alla nivåer. Ni har mitt stöd. Nästa gång du, plankare, flyger över spärren, så vinka och le – eller kom fram och prata. Det finns ingen konflikt mellan dig och mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *