Trafikmaktsordningen del två: Vägvrede

I vår senaste rapport, Trafikmaktsordningen, _ försöker vi öppna för nya sätt att se på och tala om staden och rörelsen inom den. På flera ställen i rapporten har idéer slängts ut men inte fördjupats, och på andra ställen kanske idéerna bara finns i våra huvuden, som oskrivna kapitel. Ibland beror detta på att vi inte tyckte att idén skulle passa in i rapporten, ibland har vi utelämnat saker av utrymmes- och stringensskäl och ibland för att vi inte hade tänkt färdigt när rapporten trycktes. Men det är ju så fint med Internets att det går att fortsätta bygga även efter att releasen har varit. Därför startar vi nu artikelserien (vi får se hur många artiklar det blir) _Trafikmaktsordningen, där vi bygger vidare på rapporten. Först ut är det lika vardagliga som ökända fenomenet vägvrede. Har du inte läst rapporten än så ladda hem den här.

Vägvrede

Ur Trafikmaktsordningen:

“Att sätta sig i en bil verkar, för vem som helst, nästan per automatik leda till ett egoistiskt beteende där alla försöker tjäna något på andras bekostnad. Att sätta sig i en bil förvandlar ens medmänniskor (andra bilister, cyklister, fotgängare, kollektivtrafikanter) till hinder. Vem kan inte, med handen på hjärtat, känna igen sig i den aggressiva och konkurrerande själviskheten som bilen producerar hos en?”

Vägvrede kan sägas vara den yttersta, men samtidigt logiska, konsekvensen av det beteende som bilismen tvingar in oss i. Mette Møller, vid Danmarks TransportForskning, ger oss en kort sammanfattning av forskningsläget kring vägvrede i artiklarna _Hvad ved vi om vejvrede, _ _Vrede forhindrer bilister i at køre sikkert _ och _Vejvrede – vold, fjendtlighed eller egoisme _

Nästan all vrede som utspelar sig i och utageras i bilar definieras som vägvrede, däremot bör en gräns dras mot vreden som riktas mot bilar av icke-bilister, det är ett fenomen som snarare bör betecknas bilhat. En SUV-förare som tutar och skriker på en pensionär som går för långsamt över gatan är något kvalitativt annorlunda än när pensionären smyger ut på natten för att stoppa grus i ventilerna på stadsjeepen.

Enligt Mette Møller är de vanligaste orsakerna till vägvrede “trængsel og trafikpropper, forsinkelser pga. rødt lys og forsinkelser som følge af færdselsforseelser foretaget af andre trafikanter.” Alltså, normaliteten i ett system av massbilism, eller som vi skriver i Trafikmaktsordningen:

“Massbilism är trängsel: automobilitet bygger på att samhället understödjer och uppmuntrar alla invånare att använda bilen, men om alla gör detta så förvandlas snabbt automobilitet till immobilitet. Köer, trängsel och trafikstockningar är inte bilsamhällets avarter utan dess logiska konsekvens. Massbilismen är sin egen värsta fiende. Bilistens frihet förutsätter massbilism, samtidigt som massbilismen inskränker bilistens frihet.”

I Danmark, där det forskats en del om vägvrede, verkar fenomenet relativt vanligt förekommande och mörkertalet antas vara väldigt stort:

“antallet af mennesker, der inden for 12 måneder oplever at blive slået (19.550 personer) eller truet af en medtrafikant (169.334 personer), er betydeligt. I Australien skønnes det, at op imod 91 % af selv alvorlige vejvrede episoder aldrig kommer til politiets kendskab.”

Enligt internationella studier så påverkar vägvreden såväl bilisten som drabbas av den, som de bilister som är i närheten. Det är inte bara en större risk att vägvredgade personer spöar upp sina medtrafikanter, utan även att de är inblandade i krockar och andra olyckor.

Vägvreden har sin upprinnelse i den förtingling av andra människor vi beskriver i Trafikmaktsordningen, som Mette Møret skriver:

“Med hensyn til bilkørsel som en særlig situation er det et faktum, at den sociale interaktion i trafikken adskiller sig fra en række andre situationer. Til forskel fra en situation i et supermarked, hvor en kunde springer over i køen, er det i trafikken f.eks. vanskeligt at se ansigtsudtryk og lignende. Det er derfor vanskeligt at afgøre, hvilken hensigt der ligger bag en given adfærd og om adfærden var tilsigtet eller ej. Dette har to konsekvenser.
For det første at der let opstår misforståelser, og for det andet at trafikanter har en tendens til at opfatte de andre trafikanter som ting (kvinde kører rød Ford) frem for personer i en sammenhæng (træt ældre kvinde på vej hen for at besøge sin syge mor på hospitalet). Endvidere er det lettere at slippe af sted med aggression mod andre trafikanter, fordi ofret har vanskeligt ved at gøre gengæld.”

Detta kan också relateras till avsnittet om säkerhet och trygghet i Trafikmaktsordningen, där vi beskriver hur trygghet produceras genom sociala relationer:

“Allt detta bidrar även till att göra våra förorter till platser som lever även de tider på dygnet då folk inte är på väg mellan jobb och hem. Levande förorter att bo i minskar vårt transportbehov och gör oss så mycket tryggare än vad ordningsvakter, stängda dörrar och övervakningskameror någonsin kan. Grunden för trygghet är att vi har människor omkring oss, svårare än så är det faktiskt inte.”

Det finns forskare som påstår att vägvrede skulle ha någon form av “genetisk” förklaring, det vill säga att vissa personer är predisponerade till vägvrede och att den framkallas av de situationer som bilismen sätter oss i. Planka.nu är dock inte främst intresserade av hobbypsykologi och vulgärgenetik utan tycker det är intressantare att diskutera de omständigheter som framkallar vägvrede.

Att vissa forskare (säkerligen många andra bilvurmare också) anser att vägvreden främst har individuella orsaker är inte särskilt förvånansvärt. Med den utgångspunkten kan de koncentrera sig på pseudoåtgärder som att skilja ut “rötäggen i trafiken” och ge dem behandling istället för att gå till botten med problemet. Dessa skygglappar för att slippa handskas med det politiska problem som massbilismen är skriver vi även om i Trafikmaktsordningen:

“när hörde du senast någon makthavare kritisera massbilismen som system? Att någon skulle drista sig till att förklara krig mot bilismen framstår i dagens politiska klimat som fullständigt osannolikt. Visst, i Sverige har vi “nollvisionen”, en pappersprodukt som försöker råda bot på massbilismens symptom utan att ens våga diskutera dess orsaker. Bildöden tolkas uppen- barligen inte som ett politiskt problem, snarare råder det en total resignation inför dessa mördarmaskiner som svärmar över vår planet.”

För att förstå vägvreden måste den sättas i sitt rätta sammanhang: bilismen och det egoistiska beteendemönster som den tvingar in oss i.

Precis som att trängsel och köer inte kan ses som en avart på ett annars väl fungerande system så kan inte vägvrede förstås enbart som några galna personers dåliga beteende. En sådan tolkning är lika vulgär som att påstå att den senaste ekonomiska krisen beror på enskilda bankchefers girighet. Som Mette Møller, något lakoniskt, avslutar texten: “Afhjælpning af trængselsproblemer ville givet vis også have en effekt, men er mere kompliceret at realisere.”

trafikmaktsordningen

Läs mer

Prenumerera

Prenumerera på våra nyheter med RSS eller e-post:

Jag vill ha...

2 kommentarer

2 kommentarer på “Trafikmaktsordningen del två: Vägvrede

  1. Pingback: Bilister är egoister! - Med Cykel Genom Livet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *