Utdrag ur ekonomihandboken

Nedan publicerar vi ett utdrag ur kapitlet Varför privatisering? från Nya ekonomihandboken, skriven av Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren, verksamma vid tidningen etc. Boken är en fantastisk liten stridsskrift, eller som författarna själva säger: Boken är en politiskt stridsskrift för en ny socialism, men också en ekonomisk lärobok med allt från noggrannare genomgångar av statsbudgetar, inflationens orsaker, lönernas utveckling och könsdiskriminering. Den disktuerar varför de rika blivit rikare och de fattiga fattigare, men också hur det gått till. Och vad vi kan göra för att bota maktlöshetssjukan.

Vi rekomenderar alla att läsa denna sammanfattning om privatiseringar, och för dig som blir sugen på mer så kan boken köpas här för bara 120 kronor. Tack Johan och Sten för att vi får publicera detta utdrag, samt för en god bok.

Varför privatisering?

Privatiseringar genomförs på olika sätt. Det kan handla om att kommuner lägger över en del av sin verksamhet i ett bolag, som därefter säljs. Det kan handla om offentliga företag som börsintroduceras och sen bit för bit överförs i privat ägo. Det kan handla om att verksamheter som aldrig varit bolag privatiseras och drivs i ny form. (Det gäller tex sjukhus och skolor.) Men slående för alla dessa olika privatiseringar är att de egentligen aldrig motiveras. Ingen förklarar varför, det tydligaste svar man kan få är ett negativt ”staten behöver inte äga dessa verksamheter så länge man har insyn och kan lagstifta kring dem”.
Vi menar att privatiseringar egentligen handlar om något helt annat.

När demokratin ställs åt sidan

I december 1998 gick en av landets många verkställande direktörer ut och förklarade att inga förändringar var planerade. Allt var bara rykten, arbetet skulle fortsätta som vanligt, kanske lite bättre, lite roligare, men i grunden som vanligt. Dagen efter informerade han sin styrelse om att företaget skulle privatiseras och slås ihop med KF Invest, Atle Invest och Näckrosbuss.
Det var bolaget SL Buss som såldes.

Ett offentligt ägt företag var inte längre vårt. Utan diskussion, utan politisk debatt, utan den minsta lilla fråga till de trötta medborgare som gungar fram i bussarna varje morgon.
Vår poäng är att de aldrig tillfrågades.

Ett halvt år senare upprepas beteendet. Nu är det det franska företaget CGEA som övertar själva tunnelbanetrafiken. Man lovar att servicen ska förbättras, nattrafiken utökas och det dröjer så bara några månader innan man berättar att det inte är lönsamt att köra tågen efter elva på natten vanliga dagar.
Stockholms Lokaltrafik privatiserades alltså.

VD:n ljög sina anställda och facket rakt upp i ansiktet och höll den politiskt tillsatta styrelsen oinformerad intill sista stund. Motivet var enkelt. Eftersom köparna i båda fallen var börsnoterade bolag måste affärssekretessen gå före informationen till medborgarna. En aktie riskerar ju stiga eller sjunka okontrollerat om rykten om uppköp sprids innan de blivit av. Den politiska makten och demokratins behov fick alltså ställas åt sidan för börsens behov. Det låter kanske absurt men det är inget märkligt. Det är just detta privatiseringar i grunden handlar om. När offentliga företag blir privata så är det pengarnas behov som styr. Inte vår politiska vilja.
Varför?
Därför!

Den svenska staten skulle mellan 1999 och 2002 sälja ut 125 miljarder i aktievärde. Det presenterades i höstbudgeten -99 och passerade tyst genom medierna. Franska staten skulle under samma period sälja för 300 miljarder och den tyska för minst 180 miljarder. Till skillnad från Stockholms landsting är det inte borgerliga politiker utan socialdemokratiska som genomförde utförsäljningen. I valet 2006 gick alliansen ut med löften om att sälja ut statliga företag. Dock inte Vattenfall och LKAB. Liksom i fallet SL kommer det här att ske över de anställdas huvuden, utan politiska diskussioner och meddelas som nyheter på affärstidningarnas sidor. Affärshemligheter går före demokratin.
ändå är den egentliga frågan obesvarad.
Varför i all världen ska företagen säljas ut?

Därför att staten är en dålig ägare?

Det säger företagareorganisationer, direktörer och affärstidningar. Men det är knappast statliga företag som leder ligan vad gäller konkurser, spekulationer, styckningar. Det är inte staten som orsakat nedlagda företag i jakt på snabba vinster. Tvärtom är det staten som genom årtiondena gått in i krisbranscher och omstrukturerat, räddat och skapat de tunga investeringarna som gjort att ekonomin kunnat ta ny fart. Jorden runt finns det naturligtvis dåliga statliga företag, men det finns ännu fler dåliga privata. Det finns statlig byråkrati och feghet, men det finns lika mycket privat byråkrati och feghet. Det finns inga bevis på att statligt ägande lett till sämre företag eller sämre utveckling än privat ägande. Det finns egentligen bara en stor nackdel med statligt ägda företag.
De är dåliga för aktieägarna eftersom de inte deltar i börsens uppgång.
Staten kan inte som ägare få samma ”utveckling” på börskursen så länge företagen inte är till salu. Ingen privat aktieägare blev rikare när ett bolag som LKAB eller det gamla Telia gjorde en lönsam investering och blev mer värt. Så visst kan man säga att staten är en dålig ägare om man med en god menar att det är aktieägarnas värdestegring som ska gynnas.
Men man kan lika gärna säga att staten just därför är en god ägare.

Därför att statligt ägande stoppar konkurrens?

Det här är ett märkligt argument när vi vet att några stora oljebolag faktiskt kontrollerar hela bensinmarknaden, att svenska privata banker räddats genom att de tillsammans fått ta ut en hög ränta och att de stora verkstadsbolagen samarbetat kring lönekarteller. Där tre mediebolag äger nästan all viktig media i Sverige och dessutom styr distributionen både av tidningar och digitala medier.
Bara i ord är konkurrensen fri.

Men låt oss lägga hyckleriet åt sidan och utgå ifrån att statligt ägande minskar konkurrensen mer än privat.
Frågan är då när vi som medborgare verkligen tjänar på konkurrens.
Visst kan den hjälpa oss. Det är bra med konkurrens när det gäller utvecklingen av till exempel en TV, på marknaden finns tusentals varianter att välja på vad gäller såväl pris, funktion som form. Konkurrensen skapar en utveckling utifrån en minsta gemensam standard.

Men vad har vi för nytta av konkurrens om bensinen?
Eller elen?
Det är ju knappast oljebolagen som utvecklat ny bensin, utan tvärtom politiken som ställt krav på mer miljövänliga drivmedel (eller snarare mindre miljöfarliga). Och vilken ny el kan det privata prestera som inte offentligt ägda verk kan?
Visst minskar statligt ägande konkurrensen. Men det är ju också den stora fördelen.

Därför att priset ska sjunka?

Varför skulle priset på el sjunka för att många fler leverantörer får sälja till dig istället för att vi alla hämtar från samma statliga leverantör?
På vilket sätt blir det billigare?

Om olika småbolag (som snabbt köps upp och blir stora giganter) ska locka just dig att välja deras el, så måste de investera i administration och nya tekniska system (nya mätare) men framförallt i reklam.
Självklart blir det i slutändan dyrare att sälja el när man ska konkurrera med andra.
Du som konsument får betala.

Motivet till avregleringarna av elmarknaden var egentligen något helt annat än konsumenternas behov. El är något vi köper oberoende av vem som säljer, vi måste ha el och elen ser exakt likadan ut oberoende av var vi köper den. Att priset ska variera är egentligen i grunden obegripligt, det är samma el vi köper var vi än bor.

Om motivet verkligen var att sänka priserna skulle det vara både enklare och snabbare att helt enkelt sänka det reglerade elpriset.
Så varför avreglerade man elmarknaden? Man avreglerade för att kunna privatisera. Men varför?
Därför!

Politik handlar om intressenas kamp

Politik handlar om intressenas kamp och i det här fallet står på ena sidan ett aktivt intresse och kräver, medan det på andra sidan inte finns någon verklig kraft som säger emot.

Den grupp av finanskapital som vill ha avreglering för att få en ny marknad att investera i har aldrig mött någon egentlig motpart. Och deras intresse är enkelt. Om man som elproducent både kontrollerar produktionen, avtalen med konsumenten och distributionen så står man helt enkelt starkare som företag. Man kan lättare köpas och säljas. Den avreglerade marknaden blir en ny företagsmarknad där enorma vinster kan skapas och värden byggas utan att det egentligen ger dig som medborgare bättre eller ens billigare el. I värsta fall – som i exemplet Enron i USA – kan de avreglerade bolagen skapa energikriser och konkurser i jakten på höga vinster och aktievärderingar.

Elen avreglerades inte för att göra livet billigare eller enklare för dig.
Elen avreglerades för att kapitalet söker fler marknader att jaga vinster på.
Idag erkänner de flesta att avregleringen av elmarknaden var ett ”misslyckande”.
Den förra regeringens utredare Dan Andersson konstaterade att det hela blev dyrare för konsumenterna. Av de många nya elföretagen blev några stora bjässar som kontrollerar marknaden. Bjässar som dessutom blivit multinationella. (E-on, Vattenfall, Fortum.) Deras kontroll över priserna är stor och vinsterna enorma. Eftersom företagen äger olika typer av energiproduktion har man dessutom kontroll oberoende av energislag.

När oljan blev dyrare 2005 så höjde Fortum fjärrvärmepriserna, trots att de senare inte alls produceras av olja.
Priserna ökar för att företagen kan höja och skapa högra vinster.
Den nyliberala teorin har helt enkelt inte fungerat i mötet med verkligheten.

Statligt ägande är helt enkelt inte sämre för vare sig konsumenter eller samhället i stort. Ett exempel är det stora problem vi har med att några få banker kontrollerar marknaden för lån och sparande. Det har gjort att mycket stora övervinster varje år har skapats i bankvärlden. (År 2006 räknar man med vinster på 65 miljarder efter skatt på de fem största bankerna.) För att mota detta startade staten en bank, SBAB, vars uppgift var att försöka pressa ner priserna på lån till bostäder. Man höll helt enkelt låg ränta.
Detta har fungerat, SBAB har pressat räntorna något.
ändå vill den borgerliga regeringen sälja ut just SBAB eftersom det är ”osunt” att staten äger en bank.
Det kan ju det privata göra lika gärna, menar man.
Men vilken privat ägare kommer at ha som mål att hålla så låga räntor som möjligt?

Prenumerera

Prenumerera på våra nyheter med RSS eller e-post:

Jag vill ha...

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *